Social till tusen! ...Och längtar efter skolstarten.
Så, nej, uppenbarligen började skolan inte alls i måndags. Den börjar nu på måndag istället! :D Så vad har jag gjort den här veckan? Den undrar jag också...
Nej, skämt åtsido, har det varit introduktion inför skolan den här veckan så jag har haft lite för mig i alla fall. I måndags hade jag en slags föreläsning tillsammans med alla elever som läser humanitära ämnen då vi blev presenterade för lärarna inom vår sektor. Senare på eftermiddagen fick vi träffa våra Award Tutors för de ämnen vi ska läsa. Mina heter tillexempel Catherine Merriman och Maria Donovan. Under det mötet fick vi veta att inom utbildningen jag ska läsa (BA Creative and Professional Writing) finns det olika kurser som vi måste välja mellan. Jag funderade över det ett tag och ändrade mig en gång men i slutändan ser min skolvecka ut så här:
Måndag: 10.00 - 12.00 Language Awareness - Lexis and Phonology
Tisdag: 9.00 - 10.00 Language Awareness - Grammar
15.00 - 17.00 Writing Media
Onsdag: INGA LEKTIONER
Torsdag: 15.00 - 17.00 Starting to Write
Fredag: 11.00 - 12.00 Reading/Writing Women
14.00 - 16.00 Fictionalising the Valleys
Två av kurserna; Writing Media och Starting to Write var vi tvugna att ta men utöver det hade vi fritt val. Och i och med att jag läser de två Language Awareness kurserna (och fortsätter läsa två sådana per år tills jag är klar med utbildningen) får jag när jag är klar ett certifikat som säger att jag är utbildad för att lära ut engelska till andra! Så jag kan jobba som engelskalärare om jag vill :).
Och de båda kurserna på fredag ser jag också väldigt mycket fram emot. Reading/Writing Women handlar om kvinnliga författare och Fictionalising the Valleys handlar om författare här ifrån Wales så jag får lite kunskap om inhemska talanger dessutom! :D
Veckan fortsatte med enstaka föreläsningar här och där med i stort sett bara massa ledig tid. Så jag vet ärligt talat inte vad som hände med veckan. Jag har inte festat bort den, om ni tror det! Okej, ja, jag var på en fest i onsdags på Student Union men det är liksom inte samma sak längre. Den första veckan jag var här var det bara internationella elever och i slutet av veckan kände jag igen nästan alla av dem (även om jag förstås inte kunde så många namn) men nu när alla engelska och walesiska elever har anlänt också känns det som om jag inte känner igen någon alls. Vilket inte är sant, men det är bara så många nya ansikten överallt. Och killar när de festar blir så fulla. Vilket gör dem till ouppfostrade svin :P.
Jag har dock mina vänner som jag har lärt känna så det går ingen nöd på mig! Jag har Eline förstås, men en massa andra också. Vi träffade t.ex. Ricky (student helper killen) häromdagen. Han läser till sin Masters just nu, samt är lärare för några klasser men han sa att senare under terminen när han inte har fullt lika mycket att göra skulle han ta med mig och Eline till en dim sum restaurang så vi kan få smaka på den fantastiska maten han säger att de har där. Så det ska bli kul :).
Och igår var vi faktiskt på en födelsedagsfest. En kille som heter Matti (tror jag har nämnt honom tidigare?) fyllde 22 år så vi blev inbjudna på hemmafest hos honom. Vi åt tårta, pratade massa, de flesta drack en hel del sprit (inte jag! och inte Eline heller) och hade det allmänt väldigt roligt. Jag tror jag kom hem... 1, kanske? Sen bor vi ju alla så nära varandra så det tar inte lång tid att gå hem till rummet där man bor precis :P. Här är en bild från festen (Matti är killen i rosa hatt. Den andra killen heter Alex och han fyllde visst också år igår):
Ikväll var vi på en utflyttningsfest hos en kille som heter Ricky. Han ska byta lägenhet så han hade en slags fest. Jag och Eline var de enda tjejerna där :P. Men det var så himla roligt! Jag hade superkul hela kvällen. Festen var i ett hus här i Treforest, så inte i en studentlägenhet och vi var ute på deras baksida hela tiden med en tänd brasa, vilket var jätte mysigt. Det var förstås Ricky som faktiskt är från Cape Town i Sydafrika, Thomas en kille som vi lärde känna under internationella introveckan, en annan kille som heter Nick och är från England och tre franska killar. Jag hoppas att vi fortsätter umgås med dem och gärna snart; så roligt hade jag :D.
Sen börjar allvaret på måndag! Tack Gud för det. Om jag var tvungen att gå på fester varenda kväll i en vecka till tror jag att jag skulle drivas till vansinne... :D
Så jag har väl egentligen inte så mycket mer att säga just nu. Och inga fler bilder att visa :(. Men nu nästa vecka får ni i alla fall läsa om lektioner, lärare och livet som RIKTIGT student i allmänhet. Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Nej, skämt åtsido, har det varit introduktion inför skolan den här veckan så jag har haft lite för mig i alla fall. I måndags hade jag en slags föreläsning tillsammans med alla elever som läser humanitära ämnen då vi blev presenterade för lärarna inom vår sektor. Senare på eftermiddagen fick vi träffa våra Award Tutors för de ämnen vi ska läsa. Mina heter tillexempel Catherine Merriman och Maria Donovan. Under det mötet fick vi veta att inom utbildningen jag ska läsa (BA Creative and Professional Writing) finns det olika kurser som vi måste välja mellan. Jag funderade över det ett tag och ändrade mig en gång men i slutändan ser min skolvecka ut så här:
Måndag: 10.00 - 12.00 Language Awareness - Lexis and Phonology
Tisdag: 9.00 - 10.00 Language Awareness - Grammar
15.00 - 17.00 Writing Media
Onsdag: INGA LEKTIONER
Torsdag: 15.00 - 17.00 Starting to Write
Fredag: 11.00 - 12.00 Reading/Writing Women
14.00 - 16.00 Fictionalising the Valleys
Två av kurserna; Writing Media och Starting to Write var vi tvugna att ta men utöver det hade vi fritt val. Och i och med att jag läser de två Language Awareness kurserna (och fortsätter läsa två sådana per år tills jag är klar med utbildningen) får jag när jag är klar ett certifikat som säger att jag är utbildad för att lära ut engelska till andra! Så jag kan jobba som engelskalärare om jag vill :).
Och de båda kurserna på fredag ser jag också väldigt mycket fram emot. Reading/Writing Women handlar om kvinnliga författare och Fictionalising the Valleys handlar om författare här ifrån Wales så jag får lite kunskap om inhemska talanger dessutom! :D
Veckan fortsatte med enstaka föreläsningar här och där med i stort sett bara massa ledig tid. Så jag vet ärligt talat inte vad som hände med veckan. Jag har inte festat bort den, om ni tror det! Okej, ja, jag var på en fest i onsdags på Student Union men det är liksom inte samma sak längre. Den första veckan jag var här var det bara internationella elever och i slutet av veckan kände jag igen nästan alla av dem (även om jag förstås inte kunde så många namn) men nu när alla engelska och walesiska elever har anlänt också känns det som om jag inte känner igen någon alls. Vilket inte är sant, men det är bara så många nya ansikten överallt. Och killar när de festar blir så fulla. Vilket gör dem till ouppfostrade svin :P.
Jag har dock mina vänner som jag har lärt känna så det går ingen nöd på mig! Jag har Eline förstås, men en massa andra också. Vi träffade t.ex. Ricky (student helper killen) häromdagen. Han läser till sin Masters just nu, samt är lärare för några klasser men han sa att senare under terminen när han inte har fullt lika mycket att göra skulle han ta med mig och Eline till en dim sum restaurang så vi kan få smaka på den fantastiska maten han säger att de har där. Så det ska bli kul :).
Och igår var vi faktiskt på en födelsedagsfest. En kille som heter Matti (tror jag har nämnt honom tidigare?) fyllde 22 år så vi blev inbjudna på hemmafest hos honom. Vi åt tårta, pratade massa, de flesta drack en hel del sprit (inte jag! och inte Eline heller) och hade det allmänt väldigt roligt. Jag tror jag kom hem... 1, kanske? Sen bor vi ju alla så nära varandra så det tar inte lång tid att gå hem till rummet där man bor precis :P. Här är en bild från festen (Matti är killen i rosa hatt. Den andra killen heter Alex och han fyllde visst också år igår):
Ikväll var vi på en utflyttningsfest hos en kille som heter Ricky. Han ska byta lägenhet så han hade en slags fest. Jag och Eline var de enda tjejerna där :P. Men det var så himla roligt! Jag hade superkul hela kvällen. Festen var i ett hus här i Treforest, så inte i en studentlägenhet och vi var ute på deras baksida hela tiden med en tänd brasa, vilket var jätte mysigt. Det var förstås Ricky som faktiskt är från Cape Town i Sydafrika, Thomas en kille som vi lärde känna under internationella introveckan, en annan kille som heter Nick och är från England och tre franska killar. Jag hoppas att vi fortsätter umgås med dem och gärna snart; så roligt hade jag :D.
Sen börjar allvaret på måndag! Tack Gud för det. Om jag var tvungen att gå på fester varenda kväll i en vecka till tror jag att jag skulle drivas till vansinne... :D
Så jag har väl egentligen inte så mycket mer att säga just nu. Och inga fler bilder att visa :(. Men nu nästa vecka får ni i alla fall läsa om lektioner, lärare och livet som RIKTIGT student i allmänhet. Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam
Håller mig sysselsatt!
Jag vet att jag inte har uppdaterat på ett par dagar. Det beror mest på att jag knappt har varit på mitt rum, och kommit tillbaka så sent på kvällarna att jag gått och lagt mig mer eller mindre direkt :P. Men oroa er inte! Här kommer en full uppdatering på vad jag har gjort sen jag skrev senast vilket var i... tisdags, tror jag?
Så vi börjar med onsdagen: Jag gjorde egentligen inte speciellt mycket under dagen. I alla fall inget som är värt att nämnas. Nej, det roliga började på kvällen! Den kvällen var det Welsh Night på Student Union och jag hade fantastiskt roligt. Det bjöds på walesiska specialiteter, t ex soppa, ost och kakor typiska för Wales. Soppan kallades för Cawl och kakan hette Picau ar y maen. Jag är inte säker på hur något av det uttalas men det var gott i alla fall :P. Dessutom var det ett live-band som spelade Walesisk musik och lärde alla att dansa walesiska danser. Jag dansade inte från början. Först satt jag mest och pratade med folk men sen var det en kille som började irritera mig för att han inte lät mig vara ifred så jag gick iväg i hopp om att hitta någon jag kände lite bättre. Som Eline, men hon dansade just då. Istället träffade jag på Ricky, student helper killen, och umgick mer eller mindre med honom sen resten av kvällen. Och massa andra förstås. Och ja, tillslut dansade även jag. Vilket var jättekul. :D Här är en bild på oss under nåt stadie av kvällen:
Nej, mamma och pappa: Jag var inte full ;).
Efter att de slog igen, vilket var runt 1 eller så, fortsatte festen (mer eller mindre) i ett av sällskapsrummen uppe vid bostäderna. Vi på bilden och några till måste ha suttit där i sällskapsrummet till halv tre, tre och skrattat, pratat och lekt lekar. Det var utan tvekan en väldigt lyckad kväll :D.
På torsdagen var det ännu en organiserad utflykt, den här gången till Glamorgan Universitys andra byggnad som ligger i Cardff. Det är här alla som studerar musik, ljud och andra ämnen som innehåller något form av uppträdande håller till. Det var en cool byggnad, väldigt modern och de har dessutom en egen biograf där inne! Hur häftigt är inte det!? Och förresten, kan ni gissa vilken film de visade där på i biosalongen medan vi var där? Det Sjunde Inseglet av Ingmar Bergman! En svensk film! Jag trodde jag hörde fel när jag passerade och plötsligt insåg att de på filmen inte pratade engelska men att jag ändå förstod vad de sa :).
En stor spiraltrappa förenade alla våningar inne i byggnaden. Jag och Eline tog kort från trappans topp. Kolla:
Det ser nästan ut som en snäcka eller en enorm, vit kanelbulle :P.
Efter att vi varit där gick turen vidare ner till Cardiff Bay. Jag har varit där en gång förut med familjen för några veckor sedan, vilket var ett stort plus för jag kände redan att jag hittade där utan problem. Man kunde åka på en båttur runt viken för en liten summa pengar men jag och Eline bestämde oss för att skippa det. Istället hängde vi på några indiska killar när de gick och åt och fortsatte att umgås med dem tills det var dags att åka tillbaka till skolan. Här är en bild på oss allihop:
Jag kan bara namnet på en av killarna och det är han som sitter till höger om mig. Brian heter han och anledning till att jag vet just hans namn är för att han också ska plugga här i 3 år. Det är inte alltför vanligt bland de internationella eleverna. Många är bara här för 1 år innan de åker tillbaka till sina länder och avslutar utbildningen där. Så det är bra att känna till dem man kommer att träffa ganska regelbundet i 3 års tid och inte bara 1.
På kvällen samma dag gick vi ut på en pub här i Treforest. Torsdagar är kareoke kväll här men jag sjöng aldrig. Kanske en annan gång :P. Först var vi bara ett stort tjejgäng men sen träffade vi på ett par andra killar från vår skola också och då blev det genast roligare. Killar är mer okomplicerade att prata med, har jag insett. Vilket kan förklara varför de jag känner bäst här på skolan, förutom Eline, bara är killar :). Jag skaffar nya vänner hela tiden. Just den här kvällen var det ett par tyska killar som vi pratade mest med. Alla är så himla trevliga, så det är inte direkt svårt att skaffa kompisar. De hette i alla fall Matti, Tommy och Manuel. Och jag träffade en annan tjej från Sverige! Disa heter hon och kommer från Malmö! Och en tjej som heter Abbey från USA som ska läsa samma ämne som jag. Puben stängde kl 12 så då gick vi tillbaka till campus och föll i säng. Och nej, jag drack inte den här kvällen heller :P.
På fredagen gick jag och Eline in till den närliggande staden Pontypridd. Vilket, jag har fått lära mig, uttalas mer som "Pontiprith". Det tog bara en kvart att gå och vädret var jättefint. Faktiskt, tro det eller ej, har det varit vackert väder varenda dag sen jag kom hit. Inget regn. Molnigt på sin höjd. Det är underbart! I alla fall, vi spenderade ett par timmar i Pontypridd med att titta i affärer och åt lunch. Jag köpte en diskborste, en kastrull och en stekpanna. För de har inget sånt på skolan; du måste ha egna grejer. Och sen finns det dessutom ett antal välgörenhetsaffärer som Röda Korset och secondhand och sånt i Pontypridd, vilket i sin tur innebär billiga böcker! Yay! :D Jag köpte tre, och betalade 2 pund styck. Vilket är ca 20, 23 kr. En bok som hette 31 Dream Street av Lisa Jewell (Den har du läst, har du inte Michele? Jättebra bok! Jag har redan läst ut den :P), en som hette The Nanny av Melissa Nathan och A Walk to Remember av Nicholas Sparks. Jag har hört att den filmen ska vara fantastisk så det ska bli kul att läsa boken.
På kvällen var det utgång på puben igen men jag var inte med så länge. Inte ens länge nog för att komma in på puben men det berodde mest på att folket bestämde sig för att knalla in till Pontypridd och kl var redan närmare 22.30. Jag skulle in till London på lördagen så jag ville inte vara ute så länge. Men det var kul ändå att bara hänga med fram tills de gick till Pontypridd. Vi måste ha varit ett gäng på 30 eller 40 stycken som gick tillsammans, alla elever från andra länder. Vilken känsla att vända på huvudet och se så många människor omkring sig, alla supertrevliga och alla på väg åt samma håll. Jag har aldrig umgåtts i så stora gäng förut. Det är bara så kul att så många människor kan komma överens! Så var det inte på min förra skola, direkt...
Och på lördagen, igår, var jag som sagt i London! Keekee och Anna (kompisar från Sverige) var i London på semester så jag åkte in dit för att träffa dem och umgicks med dem hela dagen. Först var vi vid Buckingham Palace för Anna hade inte sett det. Vi kom dit precis till vaktparaden, så vi hade världens timing. Här kan ni se dem marschera:
Deras hattar är ju bara för roliga.
Efter Buckingham Palace var vi på Harrods och sen resten av dagen ute vid Camden Town där de har massa secondhand saker och andra billiga saker. Jag köpte faktiskt ingenting på hela dagen men det är förstås inte som om jag har råd att köpa någonting heller... :P Kl 19.45 gick mitt tåg tillbaka till Wales så jag tog adjö av mina vänner, satte mig på tåget och var framme i Treforest vid campus kl 22.30 på kvällen. Eline hade sms:at mig om att något skulle hända på Student Union på kvällen så jag gick dit direkt för att göra henne sällskap. Det var en riktig fest! Jag trodde att det bara skulle vara något mindre som hände men festen var i full gång när jag kom dit och stället var så fullt att man inte ens kunde komma in. Jag fick vänta en halvtimme eller så en trappa ner i baren tills de ropade ut mitt nummer. Lite som en dragning, eller liknande. Fast jag hade sällskap, så det var okej. Jag träffade på 2 killar som jag pratade med och senare även Brian, en av de tyska killarna från torsdagen och en annan kille som heter Andy som jag också träffat tidigare i veckan. Och tillsist fick jag komma in!
Det är roligt när man har varit här en vecka nu för jag börjar känna igen olika människor och vet till och med vad många av dem heter, så jag hälsade på folk till höger och vänster när jag gick genom rummet. Jag hittade Eline, som var med den andra svenska flickan Disa, och vi sa: "Lika bra att vara sociala och lära känna ännu fler" så vi kastade oss på första bästa vi fick syn på. Vilket var en kille som stod helt ensam. Det visade sig att han var ensam för att hans kompisar var ute och rökte, vilket han inte gör, och han var mer än glad över att få sällskap. Steven hette han och vi pratade med honom jättelänge tills hans vänner kom tillbaka (Felix, Paul och Avi) och sedan satt vi med dem tills stället stängde kl 1. Det bästa var att de var engelskmän, nyss anlända samma dag, så skolan början fyllas med lokalbefolkning nu också och inte bara internationella elever längre. Jag hade jättekul hela kvällen och sen vid stängning träffade jag på en av de tyska killarna, Matti, igen. Han bor bara någon port bort från mig så han bjöd in mig i deras kök där vi två satt och pratade med en annan kille (också engelsk) som hette typ Pesa eller nåt till efter kl 2. Sen gick jag tillbaka till mig och föll i säng.
Och ja, mamma och pappa, den här gången var jag faktiskt lite påverkad. Inte full! Men påverkad :P. Och jag hade otroligt roligt hela kvällen. Vilket jag tycks ha nästan varje dag och kväll här än så länge. Jag stormtrivs med alla dessa nya människor, med mitt rum - som ser ut så här:
Och med alla nya människor, med allt! Jag verkligen, verkligen trivs. Så det finns inget att oroa sig för än. Dessutom borde skolan sätta igång lite smått imorgon så då har jag snart nya saker att berätta om. Vi hörs. Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam :D
Så vi börjar med onsdagen: Jag gjorde egentligen inte speciellt mycket under dagen. I alla fall inget som är värt att nämnas. Nej, det roliga började på kvällen! Den kvällen var det Welsh Night på Student Union och jag hade fantastiskt roligt. Det bjöds på walesiska specialiteter, t ex soppa, ost och kakor typiska för Wales. Soppan kallades för Cawl och kakan hette Picau ar y maen. Jag är inte säker på hur något av det uttalas men det var gott i alla fall :P. Dessutom var det ett live-band som spelade Walesisk musik och lärde alla att dansa walesiska danser. Jag dansade inte från början. Först satt jag mest och pratade med folk men sen var det en kille som började irritera mig för att han inte lät mig vara ifred så jag gick iväg i hopp om att hitta någon jag kände lite bättre. Som Eline, men hon dansade just då. Istället träffade jag på Ricky, student helper killen, och umgick mer eller mindre med honom sen resten av kvällen. Och massa andra förstås. Och ja, tillslut dansade även jag. Vilket var jättekul. :D Här är en bild på oss under nåt stadie av kvällen:
Nej, mamma och pappa: Jag var inte full ;).
Efter att de slog igen, vilket var runt 1 eller så, fortsatte festen (mer eller mindre) i ett av sällskapsrummen uppe vid bostäderna. Vi på bilden och några till måste ha suttit där i sällskapsrummet till halv tre, tre och skrattat, pratat och lekt lekar. Det var utan tvekan en väldigt lyckad kväll :D.
På torsdagen var det ännu en organiserad utflykt, den här gången till Glamorgan Universitys andra byggnad som ligger i Cardff. Det är här alla som studerar musik, ljud och andra ämnen som innehåller något form av uppträdande håller till. Det var en cool byggnad, väldigt modern och de har dessutom en egen biograf där inne! Hur häftigt är inte det!? Och förresten, kan ni gissa vilken film de visade där på i biosalongen medan vi var där? Det Sjunde Inseglet av Ingmar Bergman! En svensk film! Jag trodde jag hörde fel när jag passerade och plötsligt insåg att de på filmen inte pratade engelska men att jag ändå förstod vad de sa :).
En stor spiraltrappa förenade alla våningar inne i byggnaden. Jag och Eline tog kort från trappans topp. Kolla:
Det ser nästan ut som en snäcka eller en enorm, vit kanelbulle :P.
Efter att vi varit där gick turen vidare ner till Cardiff Bay. Jag har varit där en gång förut med familjen för några veckor sedan, vilket var ett stort plus för jag kände redan att jag hittade där utan problem. Man kunde åka på en båttur runt viken för en liten summa pengar men jag och Eline bestämde oss för att skippa det. Istället hängde vi på några indiska killar när de gick och åt och fortsatte att umgås med dem tills det var dags att åka tillbaka till skolan. Här är en bild på oss allihop:
Jag kan bara namnet på en av killarna och det är han som sitter till höger om mig. Brian heter han och anledning till att jag vet just hans namn är för att han också ska plugga här i 3 år. Det är inte alltför vanligt bland de internationella eleverna. Många är bara här för 1 år innan de åker tillbaka till sina länder och avslutar utbildningen där. Så det är bra att känna till dem man kommer att träffa ganska regelbundet i 3 års tid och inte bara 1.
På kvällen samma dag gick vi ut på en pub här i Treforest. Torsdagar är kareoke kväll här men jag sjöng aldrig. Kanske en annan gång :P. Först var vi bara ett stort tjejgäng men sen träffade vi på ett par andra killar från vår skola också och då blev det genast roligare. Killar är mer okomplicerade att prata med, har jag insett. Vilket kan förklara varför de jag känner bäst här på skolan, förutom Eline, bara är killar :). Jag skaffar nya vänner hela tiden. Just den här kvällen var det ett par tyska killar som vi pratade mest med. Alla är så himla trevliga, så det är inte direkt svårt att skaffa kompisar. De hette i alla fall Matti, Tommy och Manuel. Och jag träffade en annan tjej från Sverige! Disa heter hon och kommer från Malmö! Och en tjej som heter Abbey från USA som ska läsa samma ämne som jag. Puben stängde kl 12 så då gick vi tillbaka till campus och föll i säng. Och nej, jag drack inte den här kvällen heller :P.
På fredagen gick jag och Eline in till den närliggande staden Pontypridd. Vilket, jag har fått lära mig, uttalas mer som "Pontiprith". Det tog bara en kvart att gå och vädret var jättefint. Faktiskt, tro det eller ej, har det varit vackert väder varenda dag sen jag kom hit. Inget regn. Molnigt på sin höjd. Det är underbart! I alla fall, vi spenderade ett par timmar i Pontypridd med att titta i affärer och åt lunch. Jag köpte en diskborste, en kastrull och en stekpanna. För de har inget sånt på skolan; du måste ha egna grejer. Och sen finns det dessutom ett antal välgörenhetsaffärer som Röda Korset och secondhand och sånt i Pontypridd, vilket i sin tur innebär billiga böcker! Yay! :D Jag köpte tre, och betalade 2 pund styck. Vilket är ca 20, 23 kr. En bok som hette 31 Dream Street av Lisa Jewell (Den har du läst, har du inte Michele? Jättebra bok! Jag har redan läst ut den :P), en som hette The Nanny av Melissa Nathan och A Walk to Remember av Nicholas Sparks. Jag har hört att den filmen ska vara fantastisk så det ska bli kul att läsa boken.
På kvällen var det utgång på puben igen men jag var inte med så länge. Inte ens länge nog för att komma in på puben men det berodde mest på att folket bestämde sig för att knalla in till Pontypridd och kl var redan närmare 22.30. Jag skulle in till London på lördagen så jag ville inte vara ute så länge. Men det var kul ändå att bara hänga med fram tills de gick till Pontypridd. Vi måste ha varit ett gäng på 30 eller 40 stycken som gick tillsammans, alla elever från andra länder. Vilken känsla att vända på huvudet och se så många människor omkring sig, alla supertrevliga och alla på väg åt samma håll. Jag har aldrig umgåtts i så stora gäng förut. Det är bara så kul att så många människor kan komma överens! Så var det inte på min förra skola, direkt...
Och på lördagen, igår, var jag som sagt i London! Keekee och Anna (kompisar från Sverige) var i London på semester så jag åkte in dit för att träffa dem och umgicks med dem hela dagen. Först var vi vid Buckingham Palace för Anna hade inte sett det. Vi kom dit precis till vaktparaden, så vi hade världens timing. Här kan ni se dem marschera:
Deras hattar är ju bara för roliga.
Efter Buckingham Palace var vi på Harrods och sen resten av dagen ute vid Camden Town där de har massa secondhand saker och andra billiga saker. Jag köpte faktiskt ingenting på hela dagen men det är förstås inte som om jag har råd att köpa någonting heller... :P Kl 19.45 gick mitt tåg tillbaka till Wales så jag tog adjö av mina vänner, satte mig på tåget och var framme i Treforest vid campus kl 22.30 på kvällen. Eline hade sms:at mig om att något skulle hända på Student Union på kvällen så jag gick dit direkt för att göra henne sällskap. Det var en riktig fest! Jag trodde att det bara skulle vara något mindre som hände men festen var i full gång när jag kom dit och stället var så fullt att man inte ens kunde komma in. Jag fick vänta en halvtimme eller så en trappa ner i baren tills de ropade ut mitt nummer. Lite som en dragning, eller liknande. Fast jag hade sällskap, så det var okej. Jag träffade på 2 killar som jag pratade med och senare även Brian, en av de tyska killarna från torsdagen och en annan kille som heter Andy som jag också träffat tidigare i veckan. Och tillsist fick jag komma in!
Det är roligt när man har varit här en vecka nu för jag börjar känna igen olika människor och vet till och med vad många av dem heter, så jag hälsade på folk till höger och vänster när jag gick genom rummet. Jag hittade Eline, som var med den andra svenska flickan Disa, och vi sa: "Lika bra att vara sociala och lära känna ännu fler" så vi kastade oss på första bästa vi fick syn på. Vilket var en kille som stod helt ensam. Det visade sig att han var ensam för att hans kompisar var ute och rökte, vilket han inte gör, och han var mer än glad över att få sällskap. Steven hette han och vi pratade med honom jättelänge tills hans vänner kom tillbaka (Felix, Paul och Avi) och sedan satt vi med dem tills stället stängde kl 1. Det bästa var att de var engelskmän, nyss anlända samma dag, så skolan början fyllas med lokalbefolkning nu också och inte bara internationella elever längre. Jag hade jättekul hela kvällen och sen vid stängning träffade jag på en av de tyska killarna, Matti, igen. Han bor bara någon port bort från mig så han bjöd in mig i deras kök där vi två satt och pratade med en annan kille (också engelsk) som hette typ Pesa eller nåt till efter kl 2. Sen gick jag tillbaka till mig och föll i säng.
Och ja, mamma och pappa, den här gången var jag faktiskt lite påverkad. Inte full! Men påverkad :P. Och jag hade otroligt roligt hela kvällen. Vilket jag tycks ha nästan varje dag och kväll här än så länge. Jag stormtrivs med alla dessa nya människor, med mitt rum - som ser ut så här:
Och med alla nya människor, med allt! Jag verkligen, verkligen trivs. Så det finns inget att oroa sig för än. Dessutom borde skolan sätta igång lite smått imorgon så då har jag snart nya saker att berätta om. Vi hörs. Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam :D
Framme och redan igång för fullt!
Jag vet att jag skrev att jag skulle uppdatera min blogg i söndags. Det gjorde jag inte, jag vet, förlåt! Men jag trodde att jag skulle ha internet på mitt rum redan från början. Det var först idag som jag fick igång det (och bara för att jag fick hjälp av en kille som bor i samma hus som mig en trappa upp). Och nej, innan ni får en hjärtattack mamma och pappa, jag har INTE skaffat mig en pojkvän redan :P. Jag är här för att lära känna folk, inte för att börja avverka killar.
Anyway (haha, vad Dolph Lundgren av mig att blanda svenska och engelska! :D Get used to it, people, I plan to continue doing it for three years to come!), vad ni egentligen vill veta är väl hur det går för mig här på Glamorgan? Det går förvånansvärt bra faktiskt. Inte för att jag är förvånad över det, jag är bara förvånad över att jag inte har brutit ihop av saknad efter min familj än. Fast det är ju bara tisdag ;). Jag har haft fullt upp ända sen jag kom. I söndags anlände jag med alla väskor (alla 9 av dem :P och då har jag inte ens räknat med de två som jag lämnade här när vi besökte skolan för ca tre veckor sedan). Killen på Accommodation Lodge sa: "I have NEVER seen ANYONE with so many bags! We have a new record!" Så, det är jag: tjejen med alla väskorna :D. Men jag ska ju faktiskt vara här i 3 år, inte sant? Det är väl lika bra att ta med så mycket som möjligt från början? Jag är säker på att alla mina tjejkompisar nickar instämmande just nu. I alla fall så gör KeeKee, Bella och Anna det.
Resten av söndagskvällen spenderade jag med mamma, Niclas och Michele innan jag tog adjö av dem vid 8. Och istället för att gå tillbaka ensam till mitt rum blev jag meddragen till ett sällskapsrum av en "student helper" som passerade så redan då fick jag träffa en sju, åtta andra ungdomar. Tyskar, holländare, en fransyska och en irländare. Supertrevliga allihop. (Kommer inte ihåg ett enda namn). Jag hängde med dem till en frågesportskväll på det stora samlingsstället som heter Student Union. Det var kul. Musik, bar och umgänge. Socialisera sig! Sånt är viktigt. :D
Rummet är helt okej också. Madrassen kanske är lite knölig men vad gör det? Men ni ska se utsikten! Vilket ni kan, här nedanför:
Det där kan jag se från mitt fönster! Varje dag! Cool, huh? Me love green hills :).
Berättelsen fortsätter: I måndags fick jag en liten tur av campus. Av en annan "student helper". Kl 10 på morgonen. Jag var den enda som dök upp för turen (de hade haft ett par stycken några dagar innan så jag antar att jag var den enda som inte hade sett campus än???). Så det var jag och tjejen som visade mig runt. Bara. Vilket inte gjorde någonting. Det gick fort om inte annat :P. Efter det drog jag in till stan för att träffa mamma, Niclas och Michele för att gå i affärer med dem och säga hejdå ordentligt. Jag väntade på den stora shoppinggatan, Queen St, i en halvtimme. Och det var kallt! Poor me... :( Men resten av dagen var jättekul!
Btw, Niclas gav mig lite information om vad jag INTE borde säga när jag försöker lära känna folk. Han skickade det på sms till mig på söndagskvällen. När jag satt med de där andra ungdomarna. Jag kan skriva ord för ord vad det stod i smset: - So how are you? - Dreadful, I hate my life... I hate your life! -excuse me madame, mayhap thou haveth le frog in yours ear... bullocks! Your arse is accommodating. -bless you and your porridgemaker.
Förstår ni vilken skrattattack jag fick när jag läste det? De jag satt med måste ha trott att jag var galen... :P
Så senare på kvällen på måndagen var det en välkomstmiddag i restaurangen på skolan. Alla internationella elever var där (resten av eleverna kommer först nästa vecka), plus all personal som medverkar här under den internationella välkomst veckan. Jag satt med helt nya människor och de var också så himla trevliga. En av "student helper" killarna, Ricky heter han, visste att jag var svensk och sa till mig: "Yeah, there's another girl from Sweden somewhere around here. I'll point her to you when I see her." Vilket var väldigt shysst av honom. Så helt plötsligt dyker han upp igen med en tjej bredvid sig och säger: "She wasn't from Sweden, she was from Norway, but whatever! Here; talk!" Haha, han är kul han, Ricky. Men norskar och svenskar förstår ju varandra så vi pratade en hel del. Eline heter hon (jag kan ETT namn!!!). Middagen följdes av disco och umgänge på Student Union igen och jag och Eline dansade säkert i en och en halv timme eller nåt! Och än en gång pratade jag med en massa nya människor. Fler fransmän. De tycks föröka sig :P.
På tisdagen, idag, var jag på en slottsutflykt hela dagen. Vi fick se Caerphilly Castle, vilket är Wales största slott och det näst största slottet i England. Det var ett jättevackert slott även om det består mycket av ruiner. Och det finns ett lutande torn där som jag inte fattar hur det kan hålla sig uppe. Ingen fattar det. Kolla:
Tornet där till vänster? Hur kan det fortfarande stå upp? Någon lär få det i huvudet när som helst...
Sen var vi inne i Cardiff för att se Cardiff Castle men man var tvungen att betala för det så alla skippade det. 10 pund! Det är typ... Över 100 kr! No way! Så vi gick omkring i Cardiff istället. Jag gick med någon kille från Bangladesh. Kommer inte ihåg vad han heter heller och nej, mamma, jag ska inte kära ned mig i honom! Sluta få hjärtattacker! ;) Ricky, ni vet "student helper" killen som presenterade mig för den norska tjejen, var den som höll i slottsturen och vi insåg att vi delade samma passion för varm choklad med mycket grädde och inte äckligt kaffe som alla andra dricker så vi, och killen från Bangladesh och en annan asiatisk kille i sällskap med sin pappa, hängde på Starbucks i typ två timmar eller så. Vi lekte en lek som Ricky lärde oss. Varje person ska berätta tre saker om sig själv, tre påståenden, men en av dem måste vara en lögn. Sen ska alla, i tur och ordning, säga vilken av de andras påståenden som var en lögn och varför. Fyra av oss fem lekte (pappan ville inte vara med). T.ex. var mina påståenden: I'm a good singer. Once I went bungyjumping. My parents are divorced. Alla som känner mig vet förstås att den sista var en lögn. Jag har hört om den här leken förut men aldrig lekt den själv. Den var kul. Testa, gott folk! :D
På kvällen nu var den en organiserad utflykt till ett ställe som heter Nantgarw där det finns bowling, bio och restauranger. Jag var med Eline och vi tänkte se en film men det fanns inget vi egentligen kände för. Båda kunde tänka sig Wall-E men den visades inte nu på kvällen och jag kunde tänka mig Hellboy 2: The Golden Army men den började 9.50 pm och den sista bussen tillbaka till skolan gick kl 10 pm så det kunde jag glömma. Vi skippade bion och hängde på 3 franska killar istället; först till McDonalds och sen till bowlinghallen där Eline och jag spelade ihop och turades om att kasta (Skandinavien kallade vi oss på skärmen) men vi kom sist. Det måste ha varit en konspiration. Det var de hala golvens fel! De ville inte att Skandinavien skulle vinna! ... Säkert. ;)
Och nu är jag tillbaka på mitt rum! Ska sova piiiiiiiiinsamt länge imorgon. Yay! Så jag säger godnat, sov så gott ni också, saknar er alla men jag har det bra här just nu så oroa er inte. Love you lots! :D:D:D:D
Anyway (haha, vad Dolph Lundgren av mig att blanda svenska och engelska! :D Get used to it, people, I plan to continue doing it for three years to come!), vad ni egentligen vill veta är väl hur det går för mig här på Glamorgan? Det går förvånansvärt bra faktiskt. Inte för att jag är förvånad över det, jag är bara förvånad över att jag inte har brutit ihop av saknad efter min familj än. Fast det är ju bara tisdag ;). Jag har haft fullt upp ända sen jag kom. I söndags anlände jag med alla väskor (alla 9 av dem :P och då har jag inte ens räknat med de två som jag lämnade här när vi besökte skolan för ca tre veckor sedan). Killen på Accommodation Lodge sa: "I have NEVER seen ANYONE with so many bags! We have a new record!" Så, det är jag: tjejen med alla väskorna :D. Men jag ska ju faktiskt vara här i 3 år, inte sant? Det är väl lika bra att ta med så mycket som möjligt från början? Jag är säker på att alla mina tjejkompisar nickar instämmande just nu. I alla fall så gör KeeKee, Bella och Anna det.
Resten av söndagskvällen spenderade jag med mamma, Niclas och Michele innan jag tog adjö av dem vid 8. Och istället för att gå tillbaka ensam till mitt rum blev jag meddragen till ett sällskapsrum av en "student helper" som passerade så redan då fick jag träffa en sju, åtta andra ungdomar. Tyskar, holländare, en fransyska och en irländare. Supertrevliga allihop. (Kommer inte ihåg ett enda namn). Jag hängde med dem till en frågesportskväll på det stora samlingsstället som heter Student Union. Det var kul. Musik, bar och umgänge. Socialisera sig! Sånt är viktigt. :D
Rummet är helt okej också. Madrassen kanske är lite knölig men vad gör det? Men ni ska se utsikten! Vilket ni kan, här nedanför:
Det där kan jag se från mitt fönster! Varje dag! Cool, huh? Me love green hills :).
Berättelsen fortsätter: I måndags fick jag en liten tur av campus. Av en annan "student helper". Kl 10 på morgonen. Jag var den enda som dök upp för turen (de hade haft ett par stycken några dagar innan så jag antar att jag var den enda som inte hade sett campus än???). Så det var jag och tjejen som visade mig runt. Bara. Vilket inte gjorde någonting. Det gick fort om inte annat :P. Efter det drog jag in till stan för att träffa mamma, Niclas och Michele för att gå i affärer med dem och säga hejdå ordentligt. Jag väntade på den stora shoppinggatan, Queen St, i en halvtimme. Och det var kallt! Poor me... :( Men resten av dagen var jättekul!
Btw, Niclas gav mig lite information om vad jag INTE borde säga när jag försöker lära känna folk. Han skickade det på sms till mig på söndagskvällen. När jag satt med de där andra ungdomarna. Jag kan skriva ord för ord vad det stod i smset: - So how are you? - Dreadful, I hate my life... I hate your life! -excuse me madame, mayhap thou haveth le frog in yours ear... bullocks! Your arse is accommodating. -bless you and your porridgemaker.
Förstår ni vilken skrattattack jag fick när jag läste det? De jag satt med måste ha trott att jag var galen... :P
Så senare på kvällen på måndagen var det en välkomstmiddag i restaurangen på skolan. Alla internationella elever var där (resten av eleverna kommer först nästa vecka), plus all personal som medverkar här under den internationella välkomst veckan. Jag satt med helt nya människor och de var också så himla trevliga. En av "student helper" killarna, Ricky heter han, visste att jag var svensk och sa till mig: "Yeah, there's another girl from Sweden somewhere around here. I'll point her to you when I see her." Vilket var väldigt shysst av honom. Så helt plötsligt dyker han upp igen med en tjej bredvid sig och säger: "She wasn't from Sweden, she was from Norway, but whatever! Here; talk!" Haha, han är kul han, Ricky. Men norskar och svenskar förstår ju varandra så vi pratade en hel del. Eline heter hon (jag kan ETT namn!!!). Middagen följdes av disco och umgänge på Student Union igen och jag och Eline dansade säkert i en och en halv timme eller nåt! Och än en gång pratade jag med en massa nya människor. Fler fransmän. De tycks föröka sig :P.
På tisdagen, idag, var jag på en slottsutflykt hela dagen. Vi fick se Caerphilly Castle, vilket är Wales största slott och det näst största slottet i England. Det var ett jättevackert slott även om det består mycket av ruiner. Och det finns ett lutande torn där som jag inte fattar hur det kan hålla sig uppe. Ingen fattar det. Kolla:
Tornet där till vänster? Hur kan det fortfarande stå upp? Någon lär få det i huvudet när som helst...
Sen var vi inne i Cardiff för att se Cardiff Castle men man var tvungen att betala för det så alla skippade det. 10 pund! Det är typ... Över 100 kr! No way! Så vi gick omkring i Cardiff istället. Jag gick med någon kille från Bangladesh. Kommer inte ihåg vad han heter heller och nej, mamma, jag ska inte kära ned mig i honom! Sluta få hjärtattacker! ;) Ricky, ni vet "student helper" killen som presenterade mig för den norska tjejen, var den som höll i slottsturen och vi insåg att vi delade samma passion för varm choklad med mycket grädde och inte äckligt kaffe som alla andra dricker så vi, och killen från Bangladesh och en annan asiatisk kille i sällskap med sin pappa, hängde på Starbucks i typ två timmar eller så. Vi lekte en lek som Ricky lärde oss. Varje person ska berätta tre saker om sig själv, tre påståenden, men en av dem måste vara en lögn. Sen ska alla, i tur och ordning, säga vilken av de andras påståenden som var en lögn och varför. Fyra av oss fem lekte (pappan ville inte vara med). T.ex. var mina påståenden: I'm a good singer. Once I went bungyjumping. My parents are divorced. Alla som känner mig vet förstås att den sista var en lögn. Jag har hört om den här leken förut men aldrig lekt den själv. Den var kul. Testa, gott folk! :D
På kvällen nu var den en organiserad utflykt till ett ställe som heter Nantgarw där det finns bowling, bio och restauranger. Jag var med Eline och vi tänkte se en film men det fanns inget vi egentligen kände för. Båda kunde tänka sig Wall-E men den visades inte nu på kvällen och jag kunde tänka mig Hellboy 2: The Golden Army men den började 9.50 pm och den sista bussen tillbaka till skolan gick kl 10 pm så det kunde jag glömma. Vi skippade bion och hängde på 3 franska killar istället; först till McDonalds och sen till bowlinghallen där Eline och jag spelade ihop och turades om att kasta (Skandinavien kallade vi oss på skärmen) men vi kom sist. Det måste ha varit en konspiration. Det var de hala golvens fel! De ville inte att Skandinavien skulle vinna! ... Säkert. ;)
Och nu är jag tillbaka på mitt rum! Ska sova piiiiiiiiinsamt länge imorgon. Yay! Så jag säger godnat, sov så gott ni också, saknar er alla men jag har det bra här just nu så oroa er inte. Love you lots! :D:D:D:D
Början på äventyret...
Det här är mitt allra första inlägg, skrivet precis 4 dagar innan jag åker till Wales. I 3 år framöver ska jag plugga "Creative and Professional Writing" på Glamorgan. Syftet med den här bloggen är att min familj, mina släktingar och mina vänner ska kunna följa min tid på Glamorgan, det bra och det dåliga (förhoppningsvis mer bra än dåligt :P), och veta vad jag gör utan att behöva betala massa pengar för att ringa mig. Dessutom behöver jag inte berätta samma historia mer än en gång på det här viset. Mamma och pappa kan intyga hur illa jag tycker om att berätta samma sak om och om igen. Om jag ska berätta något för dem slutar det alltid med att jag väntar till middagen när båda är där :). Hursomhelst, jag kommer antagligen inte att skriva igen förrän på söndag kväll. Kvällen innan min introduktionsvecka på universitetet börjar och jag äntligen installerats på mitt rum.
