I Robin Hoods fotspår...
Så onsdag förra veckan gick jag upp tidigt, kollade att jag inte glömt någonting och lämnade sedan mitt rum för att gå ner till tågstationen. Jag åkte tåg hela tiden och sammanlagt tog resan ca fyra, fyra och en halv timme. Och sen var jag där! Ensam i en främmande stad i tre dygn, men med en klar bild av vad jag ville hinna med. Jag hade bokat in mig på ett vandrarhem i närheten av centrum där jag skulle sova i en sovsal för 6 tjejer. Jag hade en något vag vägbeskrivning till vandrarhemmet som jag följde och till min stora förvåning hittade jag rätt på första försöket. Vandrarhemmet låg på Mansfield Road och var helt okej på alla sätt; städat, rymlig toalett (väldigt viktigt - eller hur pappa? :P), och ett sällskapsrum med soffor, internetuppkoppling, TV och massa DVD-filmer. Tjejen som checkade in mig var från Danmark och under de dagar jag bodde där träffade jag på många olika människor från allehanda länder. Efter att jag dumpat min väska gick jag ut på stan igen. Klockan var runt kvart i tre vid det laget. Jag gick runt lite, fick koll på gatorna och affärerna i närheten och funderade på vad jag skulle göra. I slutändan bestämde jag mig för stadsbiblioteket. Varför inte? Det gav mig ett perfekt tillfälle att forska lite om Robin Hood, som en slags inledning på min resa.
Jag fick reda på en massa intressanta saker under de två timmar jag spenderade på biblioteket. Enligt folk som forskat i ämnet är chansen mycket stor att karaktären Robin Hood är baserad på en verklig person. Så ja, han ska ha funnits på riktigt. Eftersom han ska ha levt medan Rickard Lejonhjärta var kung i England bör han ha fötts någonstans runt 1160 och blivit fredlös ca 1185, då han var 25 år gammal. Legenden säger att han ska ha blivit benådad av Lejonhjärta där denne återvände till England efter att ha varit tillfångatagen, vilket var 1194. Alltså kan Robin (eller Robert av Locksley, vilket ska ha varit hans riktiga namn) inte ha varit fredlös i mer än 9 år. När han väl blivit benådad levde han och hans livs stora kärlek Marian lyckliga (antar jag) tillsammans i 20 år innan Marian blev mördad år 1215. Robin svor på att hämnas henne. Så från 1216 tills han dog ca 1247 (vilket är en väldigt lång livstid - han ska då ha varit närmare 80!) levde Robin om igen i skogen som fredlös. Han ska heller inte ha kämpat mot tyranni eller tagit från de rika och gett till de fattiga. Han kämpade bara mot de som han hade oenigheter med och alltså bara för sina egna ändamål och inte folkets. Visst tog han pengar, men han behöll det själv. Det var bara för att hans handlingar hade en för honom oförutsägbar effekt som gynnade många andra också som legender uppstod om den Robin Hood vi känner till idag. (Källa: The Robin Hood Handbook - The outlaw in history, mythology and legend, by Mike Dixon-Kennedy)
Den kvällen åt jag middag på Thank God it's Friday (där de var mycket upprörda över att jag var där ensam :P Kom och gav mig tidningar så att jag inte skulle känna mig ensam). Därefter bestämde jag mig för att gå på bio. Jag hade redan sett Wolverine och Star Trek så jag valde att se 17 Igen. Den var mycket bättre än jag trodde att den skulle vara. Jag skrattade hela igenom så det var väldigt lyckat. Sen gick jag tillbaka till stället där jag bodde och hängde i sällskapsrummet. Jag pratade lite med en tjej från Australien men det var en hel hög med underliga människor där. Kufar, skulle man kunna säga :P. Inte otrevliga alls - bara lite udda.
På torsdagen åkte jag till Sherwood skogen :). Det tog ca 40-45 min dit med buss. Vädret var typiskt engelskt (molnigt med andra ord) men just därför var det en perfekt dag att besöka Sherwood. Skogen var så gott som öde, vilket var underbart! Jag kunde gå där i lugn och ro, fotografera och beundra alla majestätiska ekar utan att störas av andra. Under mitt besök på biblioteket föregående dag hittade jag en del intressant information om Sherwood skogen också, framförallt om att skogen ska vara hemsökt. Det sägs att en speciell del av Sherwood skogen hemsöks av en osynlig slags närvaro. Denna plats väcker en sådan känsla av rädsla i folk att många inte vågar gå förbi den platsen, inte ens i dagsljus. Den ger känslan av att bli stypt. Kanske har ett s.k. "gallows tree" - ett träd man hängde folk från en gång i tiden - stått där? Det kanske också vara ett slags eko av en ganska barbarisk akt som druider brukade genomföra. Mänskliga offer hängdes från träden och blev rituellt torterade så att prästerna kunde sia utifrån den riktning blodet sprutade eller rann från såren. Trevligt, eller hur? Enligt dåtidens folktro var det heller inte säkert att gå i en skog på natten för i skogens djup, bortsett från allehandla farliga och bisarra saker man kunde stöta på, trodde man att man drog på sig en för tidig död om man korsade skuggan av ett träd upplyst av månen. Jag älskar sådana historier, jag kan aldrig få nog av dem! Och jag kände i alla fall inte av någon slags närvaro när jag var där.
En av de viktigaste sakerna att se i Sherwood skogen är Major Oak, den stora eken, vilken Robin Hood och hans män enligt legenden ska ha använt som mötesplats. Eken är så gammal som 800 år men inte kan Robin Hood och hans män mötts upp där inte! Som vi redan konstaterat ska han ha levt mellan 1185 och 1247 så på den tiden kan eken inte ha varit mer än en liten planta. Imponerande är den däremot:
Därefter tog jag min in till den närliggande staden Edwinstowe där St Marys kyrka står - kyrkan som Robin Hood och Marian ska ha gift sig i. Kyrkan var inte öppen men det var ändå något speciellt med själva platsen. Kanske berodde det på att kyrkogården var öde? Vissa av gravstenarna var till och med från 1200-någonting; många av dem så gamla att skriften hade nötts bort och bara mossa fanns kvar. Kyrkan ska ha byggs omkring 883 tror jag men den har självklart renoverats sen dess.
Jag drack ett glas Strongbow och åt middag på en pub där i staden innan jag tog bussen tillbaka till Nottingham igen. Gick vidare till ännu en pub när jag kom tillbaka för att ta ett pint till och ringa hem och sen gick jag till vandrarhemmet. Jag ville inte gärna vara ute ensam sent på kvällen.
Fredagen spenderade jag genom att turista i Nottingham. Först gick jag till Galleries of Justice Museum - som namnet antyder, ett museum om brott och straff både nu och då - där jag gick en guidad performance tour (vet betyder att olika utklädda personer visar en runt). Det var hul kul som helst, främst för att jag var den enda personen som gick turen just då :D. Personlig visning är inte dåligt. De tre guiderna bytte av varandra under olika delar av rundturen och de var superhärliga alla tre. Den första guiden var en äldre gubbe utklädd till domare. Han visade rättsalen och förklarade hur en rättegång går till. Den andra var en ung kille som skulle föreställa fångvaktare. Eftersom jag var där var jag naturligtvis en brottsling och skulle alltså behandlas därefter. Själva poängen var väl att han skulle låtsas vara bestämd mot mig men när han håller upp en piska och undrar om jag vill känna på den hade jag svårt att hålla mig seriös. Ursäkta mina perversa tankar. Som kvinnlig fånge förväntades jag visst också att utföra vissa "tjänster" åt honom. Japp, det var då jag började skratta :P. Sista guiden var en medelålders kille och fängelsets doktor. Ännu en person jag förväntas utföra "tjänster" åt. Det lät som om man som tjej skulle ha ganska fullt upp där i det fängelset...
Efter rundturen gick jag vidare till Nottingham Castle. Utanför stod en Robin Hood staty som jag självklart fotograferade:
Väl inne på slottet hade de en audio tour som man kunde gå, då man fick en mp3 och hörlurar med en röst som berättade om det man såg omkring sig. Det var inte de gamla vanliga årtalen rösten berättade om, istället handlade det om spöken som ska hemsöka slottet och många personliga inslag. Väldigt intressant faktiskt. Sen kollade jag lite i affärer, köpte skrivböcker och åt middag på Pizza Hut. Efter det gick jag tillbaka till stadsbiblioteket och läste i ett par timmar tills jag höll på att bli inlåst för att de missade mig när de började stänga :P. Kvällen spenderade jag sedan i sällskapsrummet på vandrarhemmet. De visade Femte Elementet på TV! :D Och btw, grattis på namnsdagen till mig ;).
Och lördagen finns det väl egentligen inte så mycket att säga om. Jag gick mest och väntade på att mitt tåg skulle gå kl 5. Men jag passade på att köpa en klänning i alla fall. I övrigt satt jag mest på olika kaféer och läste min bok. Den var så himla fängslande. "The Painted Man" heter den. Det är en fantasy bok av den typen som jag verkligen älskar.
Det var skönt att komma tillbaka till Wales igen, mest för att jag umgicks med mina kompisar (vi kollade på Eurovision tillsammans) men det var väldigt kul i Nottingham också. Det var till och med kul att åka själv. Så skönt att ibland inte behöva anpassa sig till någon annan och kompromissa om saker man vill göra utan bara göra det som faller en in. Vem vet, jag kanske åker någonstans själv igen :).
Kraaaaaaam
"To boldly go where no one has gone before"
Måndag och tisdag gjorde jag egentligen inte särskilt mycket av värde. Jag bakade med Disa en av dagarna; chokladbollar! Mums! :D Vi bakade i killarnas kök i B-block (mest för att det är mittemellan hennes och mitt boende och vi tillbringar nästan all vår tid där ändå). Bara dök upp, ringde på och när de öppnade sa vi: Hej, vi ska bara låna ert kök, tack så mycket, usch vad smutsigt det är här inne - aldrig tänkt på att städa? Ut härifrån! Ni får smaka sen när vi är klara. Stackarna visste inte vad de skulle göra :P. Bara backade undan med stora ögon och sa: Okej, visst. Whatever you say. (Please don't hurt us) Okej, inte riktigt kanske :P. Men de var något förvånade i alla fall. Och chokladbollarna blev jättegoda. Fast hur kan de bli annat när två svenskar bakar? ;)
På onsdagen var det Score som gällde igen nere på Student Union. Vi tycks gå dit varje vecka nu och jag som aldrig ens hade varit där förut för bara några veckor sedan. Det säger någonting om hur tråkigt det börjar bli här nu med alla exams och folk som åker hem över sommaren var och varannan dag. Universitetet töms sakta men säkert på elever och Treforest börjar bli mer lik en spökstad än den studentstad vi är vana vid. Det var kul på Score. Vi satt mest och pratade, drack något glas och lyssnade på musiken. Disa tvingade upp mig på dansgolvet men jag stannade bara för en sång. I det avseendet håller jag med Magnus Uggla: Jag dansar aldrig nykter :P.
På torsdag var det utgång IGEN! -suck- Jag är egentligen ingen party tjej. Jag kan inte festa varje dag, även om det förväntas av en som student. Vi gick till Raffles och drack drinkar och skrek till varandra för att göra oss hörda över musiken. Hade väl sådär kul, men det var roligare sen efteråt när vi gick tillbaka till Sarah's flat och beställde hem mat mitt i natten. Sådär nyttigt, men väldigt gott :).
Fredagen var vi ett gäng på 8 personer (jag, Disa, Anders, Neale, Sarah, Valentine, Sara och Anna) som tog hem kinesiskt till middag. De har stora menyer man kan beställa på ett ställe här i närheten som enligt prislistan är för ca 4 personer men man får tillräckligt med mat för att det dubbla kan äta sig mätta - och fortfarande ha mat över! Vi beställde i och för sig lite extra maträtter också men jag tror att vi fick närmare 12 byttor med mat. Killarna åt kinesiskt morgon, middag och kväll åtminstone tre dagar efteråt :P. När vi ätit upp klämde vi ihop oss på Anders rum och kollade på The Dark Knight (uppföljaren till Batman Begins) långt in på natten innan alla skildes åt och stupade i säng.
Lördagen var fantastisk! :D Äntligen, äntligen var det dags att se nya Star Trek filmen! Som jag har väntat och räknat ner. Ja, jag svär - jag är verkligen så patetisk att jag faktiskt har räknat ner ;). Jag, Disa, Anders och Neale tog tåget en station till Treforest Estate och gick i ca en kvart, tjugo minuter för att komma till biopalatset de har där. Salongen var fullproppad; det var ju bara dagen efter premiären. Filmen var superbra! Jag ska definitivt se den igen med pappa sen när jag kommer hem. Jag vet att han gärna vill se den också. Och för er som inte är Star Trek nördar (som jag :P) är detta inläggs titel därifrån. När vi kom tillbaka från bion fortsatte vi att titta på film hos Anders. Vi hann med två och en halv ståupp-komiker DVDer och två påsar popcorn. Det var en film-dag, helt enkelt.
Och söndag gjorde jag inte så mycket, förutom att jag bestämde mig för att boka en liten resa för att fördriva tiden innan min exam. Det finns så mycket jag vill se och göra här i Storbritanninen och det är ju lika bra att passa på medan jag ändå bor här eller hur? Så jag bokade en resa till Nottingham - staden alla Robin Hood fans förväntas besöka någongång i alla fall :D. Var lite orolig för hur mina föräldrar skulle ta det; deras lilla dotter ensam i en främmande stad, men de sa bara: Vad roligt! Ha så kul men var försiktig. Så det bar av till Nottingham onsdagen den här veckan. Men det berättar jag mer om i nästa inlägg :).
Kraaaam!
I'm alive!
Vi kastar oss rakt in i det hela på en gång, tycker jag :).
Som jag sa i förra inlägget; på måndagen hade jag min deadline i Starting to Write. Jag satt uppe sent söndag kväll och pluggade hela måndag förmiddag men äntligen, strax före tre, var jag klar med allt. Jag lämnade in arbetet, andades ut och mötte genast upp Disa, Neale och Anders för att dra till Pontypridd. Tänk, att prata med människor igen! Vilket lycka ;)
Vi kollade runt lite i Ponty, köpte mat och andra förnödenheter och närmare halv sex började vi fundera på att ta oss tillbaka. Självklart hade det börjat spöregna vid det laget men vi tog bussen tillbaka istället så vi kom hela vägen upp för kullen till Acommodation Lodge. Den bussturen var seriöst en nära döden-upplevelse! Chaffören körde som en galning och jag började överväga om vi ens skulle komma tillbaka helskinnade. Det gjorde vi ju uppenbarligen eftersom jag kan skriva det här men det var touch and go där ett tag...
Tisdag gick jag och handlade och pluggade lite igen eftersom jag hade prov i Grammar på onsdagen så det blev inte mycket spännande gjort där.
Onsdag morgon var det prov som sagt - terminens allra sista lektion dessutom! Nu har jag inga lektioner alls längre. Bara förbereda mig för min enda exam den 21 maj :). Provet gick bra och direkt efteråt gick jag bort till Anders och Neales flat. Vi var en grupp som skulle ha grillfest tillsammans! :D Att grilla var kul och självklart väldigt mysigt. Vi hade lite problem att få fyr på grillen först men det löste sig i slutändan och vi satt vid picnicbord och åt hamburgare, korv och kyckling samt drack cider och mumsade Marabou choklad. Det var sol större delen av dagen också så vi hade tur med vädret. Man vet ju aldrig med Wales annars. Samma kväll var det även Score (fest nere på Student Union) så jag gick tillbaka till mitt rum, duschade för att bli av med röklukten och bytte kläder innan jag mötte upp med de andra igen. Det var kul nere på Score men vi stannade inte alltför länge. Folk blir så fulla så snabbt så efter några glas och lite dans gick vi tillbaka till Anders och Neales flat igen och lyssnade på musik och pratade där istället.
Torsdag gjorde jag ingenting alls - vilket var himmelskt! Jag bara stannade på mitt rum och kollade på film.
Fredag träffade jag Ricky och Nick igen. Det var ett tag sedan! Vi tre möttes upp hemma hos Nick först och sen åkte vi till Cardiff och gick till en bar som hette Cuba bar. De spelade live-musik den kvällen, country musik, och hade väldigt billiga drinkar. Så vi drack och pratade och dansade och hade jättekul. Jag tror Nick var den som var fullast, utan tvekan :P. Vi tog sista tåget tillbaka vid 11 och gick till en pub i Treforest som heter Flagstones och fortsatte där istället. När de stängde en 45 minuter senare gick vi till Raffles. Vi träffade många vi kände och alla var förstås på lyran men när vi väl kom till Raffles var jag nästan nykter igen. Jag hade inte druckit så mycket och blev mest irriterad för alla killar på Raffles var fulla och närgågna och jag tröttnade snabbt. Det blev roligare sen när vi gick tillbaka till Nicks hus igen och det bara var vi tre. Jag hade aldrig varit ute med Ricky och Nick förut men det var väldigt roligt så jag hoppas vi gör det igen någon gång.
Lördag tog jag det lugnt under dagen men sen på kvällen åkte jag, Anders, Neale, Sarah och två andra killar som jag inte kommer ihåg namnen på till en biograf en bit bort och gick på bio. Vi såg Wolverine :). Cool film och definitivt bättre än den patetiskt dåliga X-men 3. Dessutom visade de trailern för Star Trek filmen som har premiär nästa vecka och jag satt mer eller mindre och hoppade upp och ner i stolen av lycka. Jag ska SÅ se den filmen nästa helg!! Eller eventuellt i början av veckan därpå. Jag har räknat ner i flera månader nu :). Ja, mamma, jag är fånig. Fråga pappa ska du se - han förstår mig :D.
Och idag har det inte hänt särskilt mycket. Jag gick över till Anders och Neales flat igen på eftermiddagen och vi tre samt Disa, Valentine och Robert bakade brownies, åt upp nyss nämnda brownies, åt pizza till middag (usch vad mycket onyttigt :P) och kollade på film. Allt som allt, en jättekul vecka - speciellt i jämförelse med veckan innan.
Så nu har jag uppdaterat och är ikapp igen! Go me! Kraaaaaaaaaam
Social life...?
Det här lär nog bli det tristaste inlägget hittills. Det handlar om första veckan efter att jag kom tillbaka - en vecka som endast ägnades åt att plugga. Och då menar jag verkligen ENDAST. Jag gjorde ingenting annat den veckan. Jag hade knappt tid att gå och handla. Så, väldigt kort, detta var vad som hände:
Första dagen tillbaka hade jag två deadlines men det var projekten jag lämnat in redan innan påsklovet. Det fanns ingen tid att andas ut, dock. Nästa deadline var på onsdagen och jag hade knappt en kladd att gå efter än. Det var uppsatsen till Fictionalizing the Valleys som skulle skrivas efter valfri fråga från ett papper vi fått tidigare. Jag valde att skriva om familjen och samhället och hur de representeras i två av böckerna vi läst under vårterminen. I slutändan var jag ganska nöjd med vad jag skrivit. Det LÄT åtminstone imponerande :P.
Så fort jag lämnat in det arbetet var det dags för nästa; deadline i Writing Media samma fredag. Jag hade ju redan Baby Shoes-novellen avklarad men en critical review av en bok skulle ingå också så jag spenderade onsdag eftermiddag, samt torsdag och en del av fredagen med att skriva den. Och så fort DEN var inlämnad hade jag Starting to Write foldern att klara av. Den foldern skulle in på måndagen.
Det var också det svåraste att skriva. Så mycket skulle ingå; tre short stories, en dikt och en critical review och inget av det var skrivet än. Jag hade idéer till allihop men det måste skrivas för hand innan jag kunde skriva dem på datorn eftersom drafts måste lämnas in tillsammans med resten för att vi ens ska kunna få betyg på det. Jag skrev en short story som handlade om reapers som jag döpte till "You reap what you sow". Jag vet, jag försökte vara fyndig med titeln :P. Patetiskt försök. Men den var kul att skriva. Lite som min ängel-historia till förra foldern; mycket ironi men samtidigt allvar.
Därefter modifierade jag ett arbete som jag skrivit på gymnasiet och lämnade in den som en last word column. Det var arbetet jag skrev om att alla killar borde bli homosexuella. Också den väldigt ironisk förstås :D. Och tack vare en idé från pappa skrev jag den tredje short storyn om svensk folktro och älvor. Att de dansar under dimmiga sommarkvällar och hur en liten flicka blir vittne till alltsammans. Dikten skrev jag faktiskt om min storebror :). Har inte låtit honom läsa den än, vet inte ens om han skulle vilja. Jag suger verkligen på dikter. Precis som vanligt, ifall någon vill läsa det jag skrivit, säg till och jag skickar så gärna :).
Precis som jag sa: Det var en otroligt tråkigt vecka. Jag träffade ingen alls, pratade inte med någon, där under helgen. Bara pluggade morgon, middag och kväll. Tack Gud för att det är över nu. Nästa inlägg blir roligare, då har jag börjat leva igen :P. Kraaaam
