Life at Glamorgan

Det är mycket möjligt att folk kommer att få en mindre hjärtattack nu men… JAG HAR UPPDATERAT MIN BLOGG! Andra gången den här terminen dessutom. Gud, jag är patetisk. MEN bättre sen än aldrig har jag hört (usch vad den personen som kom på det ljög) så här kommer en sammanfattning av vad som har hänt i landet Wales den här hösten:

Så det här inlägget börjar på allvar den 18:e oktober; söndagen då Niclas och Michele anlände till Wales. Jag åkte in till Cardiff för att möta upp dem och tack och lov hade jag Disa med mig, vilket var underbart sen när det visade sig att pga problem med flyget missade de den buss de skulle ha tagit till Wales och blev närapå 2 och en halv timme försenade. Disa och jag fördrev tiden med att kolla i affärer tills de stängde vid 17.00 och sedan gick vi vidare till en pub för att äta middag (mums, grillat kött ;)) och gick därifrån strax före 19.00. Knappt en kvart senare stod vi och hoppade vid busshållplatsen där Niclas och Michele skulle gå av men det dröjde ännu en halvtimme innan de faktiskt kom dit. Det gjorde inte så mycket. Vi satt och lyssnade på pinsamt dåliga (och perversa) låtar från Sverige och diverse andra låtar som vi kunde sjunga med till. Folk som passerade oss trodde säkert att vi var galna. Och visst hade de rätt i det! :D Men tillslut kom Niclas och Michele fram, det blev mycket kramande och på vägen tillbaka till Treforest och huset tryckte jag och Disa tillsammans in så mycket information som möjligt i deras trötta och omtumlade huvuden. Självklart mindes de knappt någonting av det vi sagt dagen därpå.

De 10 dagarna som Niclas och Michele var hos mig var jätte roliga. Jag hade förstås lektioner att gå på också men de underhöll sig själva så bra och vi hann ändå med en hel del saker innan de åkte igen. Vi åkte till Oceana, en av klubbarna i Cardiff som jag nämnt förut, redan kvällen efter att de kommit hit där vi dansade och hade kul i flera timmar, vi gick på bio två gånger (Up! och Zombieland - både jättebra men VÄLDIGT olika), vi besökte Pontypridd och Cardiff, klarade av lite shopping, kollade på massa filmer och åt sushi och dim sum. Dessutom hade vi en härlig middag tillsammans på en av pubarna här i Treforest - The Pick and Shovel - strax innan de åkte med Disa, Eline och Megan. Det var så otroligt kul att de ville komma och hälsa på, även om den dubbla uppblåsbara madrassen tog upp hela mitt golv (och bestämde sig för att dö mitt i deras vistelse), men roligast var ändå att de trivdes så bra här borta. Det verkade som om de genuint tyckte om att vara här. Och det var så kul att se dem igen! Visst hade det bara gått en knapp månad men det känns så mycket längre och jag saknar familjen ganska ofta här borta. Inte så att jag inte klarar av det förstås och jag älskar att vara här, men att få ha en del av familjen hos sig ett tag var guld värt.

Samma dag som de åkte hem kom Carro hit så i de följande 10 dagarna hade jag besök igen. Vilket fortfarande var superkul. Och jag slapp ju bädda undan madrassen emellan. Redan två dagar senare åkte vi båda och Disa till Caerphilly för att titta in i deras utklädningsbutik (bara en dag till Halloween vid det laget) och för att hinna med lite sightseeing på slottet. Vi kan ha tagit liiite för många bilder den dagen… Här kommer en av de bästa:

Dagen efter förberedde vi oss för Halloween och runt 8-snåret åkte Carro, Disa, Eline och jag in till Cardiff för att gå ut på ett ställe som heter Walkabout. Är ganska säker på att jag nämnde det stället förra året? Hursomhelst, vi var såklart utklädda allesammans. Eline var utklädd till leopard, Disa till cancan-dansös, jag till maffia och Carro till Highway to Hell. Så här otroligt coola såg vi ut:

Vi partade, dansade och sjöng med till låtar (bl.a. Thriller, Ghostbusters och Adams’ Family i äkta Halloween anda) till 12 och tog sedan en taxi tillbaka till Treforest. Mina fötter hatade mig vid kvällens slut. Men no rest for the wicked! Nästa kväll var det fest igen för oss fyra; Carnage inne i Cardiff. Carnage är ungefär som en clubrunda när man betalar 8 pund per person för en t-shirt som sedan är ens biljett (om man inte gör en fuling som vi gjorde och köper två t-shirtar som man sedan klipper isär och vips har man två personer som kan gå för 4 pund styck). Man samlas på Walkabout och sen går man från club till club (6 st sammanlagt) från kl 8 till 12. Vid midnatt har man hamnat på Oceana och där får man sen stanna tills de stänger. Carnage var otroligt kul! Jag har aldrig varit på det förut men det ska jag definitivt göra om! Den här gången var det Angels and Demons tema och vi var utklädda såhär:

Torsdagen som följde åkte Carro och jag till Swansea (första gången jag var där också) och kollade i affärer, tog bussen ut till Mumbles och promenerade längs strandkanten och tog MASSA bilder (igen). Vi tycks ha hunnit med ett antal äventyr, jag och Carro :P. Ännu lite bilder: 

Och samma dag var det 5:e november! Vilket är Guy Fawkes day här borta. Det är dagen som man tänder brasor, slänger på en docka som ska representera Guy Fawkes och kommer ihåg honom för att han en gång försökte spränga Parliamentet. Ni som har sett V för Vendetta vet vad jag pratar om:

Remember, remember, the fifth of novermber
The gun powder treason and plot
I know of no reason why the gun powder treason
Should ever be forgot

Nu var det så att vi inte lyckades hitta en brasa att titta på i tid så vi tände vår lilla egna på baksidan :P. Ett par tändstickor, en hastigt (men snygg) ritad Guy Fawkes och sen var det bara att tuta och köra. En snabbt avklarad brasa, i och för sig, men kul var det! Se själva:

Den helgen åkte Carro vidare till London medan jag begravde mig i skolarbete. Det var konstigt att inte ha någon där längre efter ca 20 dagar av konstant sällskap men det var väl lite skönt också. Bara konstigt att inte ha någon att prata med hela tiden.

Resten av hösten har jag egentligen bara spenderat åt att plugga (några få inlämningar och en workshop av en historia jag skrev – precis som alltid, vill nån läsa så säg till), haft presentationer i Teaching English klasserna (första lärde jag ut ordförråd, nummer två lärde jag ut grammatik), haft ett prov och jobbat bakdelen av mig för att hjälpa till att få iordning International Day som det Internationella Societyn anordnade (i vilken jag är medlem). Disa, Anders och jag representerade Sverige igen och jag blev till och med anmäld till att sjunga medan en kille som heter Maarten spelade gitarr. Första numret var värre än värst för vi körde med en gitarr vi inte övat med innan och de tonändringar vi gjort på låten (When you say nothing at all) funkade inte på den gitarren tillsammans med min sång. Gud, var hemskt det var… Men sen sjöng och spelade vi Halleluja vilket gick mycket, mycket bättre.

Och här sitter jag nu. Två dagar tills jag åker till Dublin tillsammans med Disa och hjälper till på en scoutgård i ”Tomtens verkstad” för sammanlagt 10 000 småscouter över två dagar (lördag och söndag) och sex dagar tills jag kommer hem! Landar mot kvällen på Skavsta den 14:e. Och sen är det julen som gäller! :D:D:D

Så ni lär antagligen inte höra av mig nåt mer innan jag åker, eventuellt kanske under lovet om jag skriver om Dublin men annars uppdaterar jag igen i januari. Tro mig inte på mitt ord dock, ni har ju sett hur det gått den här hösten :P.

Massa, massa kramar och god jul! xoxoxoxoxox