Business before pleasure...
Den här veckan har jag pluggat nästan oavbrutet. Det har varit inlämningar, på prov, på böcker att läsa tills jag trodde att jag skulle bli galen. Men, som mamma och pappa så snällt brukar säga, man kan inte bli något som man redan är. Så det har inte gått någon nöd på mig! :D
Måndag började med min Lexis and Phonology klass. Eftermiddagen gick sedan åt till att sova middag och åt att plugga. Både prov och inlämningsuppgift den här veckan, som sagt. Inlämningsuppgiften är för Fictionalizing the Valleys och handlar om de böcker vi läst hittills.
Tisdag har jag ju inga lektioner så jag pluggade mest den dagen också. Framförallt koncentrerade jag mig på inlämningsuppgiften eftersom det var deadline på onsdag kl 4.
Onsdag hade jag först Grammar på morgonen och prov på allt vi lärt oss fram tills nu. Alltså handlade det om nouns; common, proper, abstract och reflexive, pronouns, articles; definite och indefinite, subject och object; direct och indirect. Jag tror att provet gick ganska bra. Det får jag väl se på onsdag när vi får tillbaka dem. Jag lämnade in uppgiften för Fictionalizing the Valleys i tid och ägnade resten av dagen åt att läsa Jane Austens Mansfield Park till Reading/Writing Women.
Torsdag inleddes med Reading/Writing Women där läraren pratade om Jane Austen och Mansfield Park. Den lektionen är bara en timme så det känns alltid som den knappt har börjat innan den är slut :P. Fram till Starting to Write klockan 3 läste jag vidare i Mansfield Park. Vi pratade om characterisation i Starting to Write. Vi fick ca 10 minuter på oss att beskriva en person, levande eller påhittad, innan vi skulle läsa upp vad vi skrivit för de andra. Läraren sa: "Make me see, feel, hear, even smell the person you're describing." Jag gillar egentligen inte att läsa upp vad jag skriver på de där lektionerna. När jag har fått tid att jobba med en text ett tag är det okej för då har jag skrivit, skrivit om och rättat och är antagligen ganska stolt över vad jag har åstadkommit i slutändan. När jag bara kluddrat ner något på 10 minuter är jag inte stolt alls. Men ni kan ju få se vad jag skrev i alla fall (personen som beskrivs är påhittad):
She's tall, taller than other girls her age. Teachers mistake her for a middle-school student even though she just started primary school two months ago. Her feet are big, hidden inside her trainers and her laces are almost always mysteriously undone. Her face is plain; her nose a bit crooked, her lips very thin and her blue/grey eyes a bit droopy. Not that her face is very visible. The thick curtain of brownish hair takes care of that, sheilding her face from the world. The other kids stay away from her. She's strange, they say. Never says a word, always turns away or starts fiddling with the zipper of her jacket if someone adresses her. The teachers don't know what to make of her either. They try talking to her mom when she comes to pick her daughter up but she always seems to be in a hurry. With a quick apology and her daughter by the hand (the girl already reaching up to her mother's shoulder even though the mother is in no way short herself) she zooms out the door.
På kvällen satt jag och tittade på en filmatisering av Mansfield Park (tröttnade på boken efter ett tag men jag ska ändå försöka läsa klart den tills torsdags lektionen nästa vecka). Himlen var så otroligt vacker den kvällen; alldeles rosa. Jag tog ett foto så ni kanske kan se vad jag menar:
På fredagen hade jag min Writing Media klass. Det är utan tvekan min favorit lektion på hela veckan, även om det är en hemsk tid: kl 9.00 fredag morgon. Anledningen till att det är min favorit lektion är för att vi är så pass få i den gruppen, ca 10 stycken, så jag känner igen alla, vet vad de flesta heter och har pratat med nästan alla. Stämningen är bara så härlig. Just den här fredagen fick jag spela någons fru. En kille i klassen är uppenbarligen gift (han verkar väldigt ung för att redan ha gift sig) och hans fru och han har just den klassen tillsammans men hon var sjuk idag. Så läraren sa: "Oh don't worry, I'm sure Henriette can be your wife today." Så efter lektionen frågade jag honom: "Was I any good as your wife?" Och han sa: "Yeah, you were great." :D Den lektonen pratade vi om att beskriva platser och läraren sa till oss att beskriva själva rummet vi har lektion i. Hon sa att det inte spelar någon roll om det bara blir en lista eller någonting annat. Bara skriv ett par rader. Jag skrev:
Smooth tables, slightly cold to the touch. The scraping sound of pens against paper. Red and grey chairs with black frames. Faint sounds from outside, cars and people passing by. Their voices not exactly clear; more of a quiet rumble you can identify as speech because you've heard it so many times before.
Efter den lektionen hade jag Reading/Writing Women igen i en timme och vi fortsatte att diskutera Mansfield Park. Hittills har jag läst en tredjedel av boken. På eftermiddagen hade jag Fictionalizing the Valleys och vi började prata om Rhys Davis, en annan Walesisk författare, och ett par av hans små noveller. Fastän det var fredag gjorde vi inget speciellt den kvällen. Det berodde på att jag och Eline skulle iväg på dagsutflykt på lördagen.
Lördag morgon var vi uppe redan före 7 och kvart över 8 infann vi oss utanför Student Union för att vänta på bussen. Det var ca 40 stycken andra där, alla så uppenbart internationella elever :P. Resan gick till Cadbury World, vilket är en chokladfabrik i Birmingham och det största märket av choklad i Storbritannien, och sedan in till Birmingham för shopping. Det tog lite mer än 2 timmar att åka dit. Väl framme fick vi gå omkring själva i en timme innan den guidade turen började. Så vi gick runt till baksidan där det fanns ett litet museum (och jag menar litet: det var bara ett rum) och en slags show man kunde gå på där de berättade (väldigt överdrivet och gjort för att intressera barn så väl som vuxna) hur de skapade Cadbury Dairy Milk Chocolate gjord på ett och ett halvt glas färsk mjölk. Efter turen kom vi till ett rum där ena väggen såg ut så här:
I kranarna fanns det smält choklad och vi fick alla en mugg choklad tillsammans med varfri smaksättning från rören på väggen. Till exempel kunde man välja att få mashmellows, eller godis, eller popcorn i chokladen. Jag valde biscuits, kex, och det var jätte gott! Sen var det dags för den guidade turen och vi fick gå genom olika delar av fabriken. Först en djungel där de visade kakaons ursprung, sedan hur choklad tillverkas och hur fabriken byggdes, vilka grundarna var osv. Vi fick se lite av själva fabriken också men maskinerna vad avstängda och obemannade så personligen tyckte jag inte att just den delen var så rolig. Vi fick gratis choklad lite här och där förstås och det var kul :). Men sen på slutet kom vi till en slags åkattraktion där man satt i små vagnar och åkte genom "Cadbury World" där små kakobön-figurer sjöng och åkte skidor, svingade sig i lianer och jag vet inte vad. Jag gillade det inte alls. Först och främst kände jag mig på tok för gammal för något sådant och för det andra var de där figurerna obehagliga på något vis. Det kändes som taget ur en skräckfilm eller någonting. Jag köpte i alla fall med mig några olika smaker av choklad att ta med hem till jul så familjen kan få smaka också :D.
Jag och Eline fotograferade oss med en tomtenisse som stod innanför dörren till fabriken. Har han inte fantastiska öron? :P
Efter fabriken åkte vi in till Birmingham och ett stort shopping center där vi fick gå omkring i ca 2 och en halv timme. Jag letade mest efter julklappar men hittade inte så mycket. Bara en julklapp till Carro :). Jag får köpa resten i Pontypridd och i Cardiff. Därefter satte vi oss på bussen och åkte tillbaka till skolan. Klockan var väl runt 9 när vi kom tillbaka och vi var så trötta så vi gjorde inget på lördags kvällen heller. Lite tråkiga är vi ;).
Och på söndagen tog jag det mest bara lugnt! Gick upp sent, tittade på film och försökte plugga. Skulle ha pluggat tillsammans med några andra tjejer från Lexis och Phonology också senare på kvällen men det blev inställt.
Bara 3 veckor kvar innan jullovet! Börjar redan längta efter slutet och att få komma hem till Sverige. Och efter jul! Jag älskar julen. Så snart har ni mig hemma igen, gott folk! :D
Kraaaaaam på er
Måndag började med min Lexis and Phonology klass. Eftermiddagen gick sedan åt till att sova middag och åt att plugga. Både prov och inlämningsuppgift den här veckan, som sagt. Inlämningsuppgiften är för Fictionalizing the Valleys och handlar om de böcker vi läst hittills.
Tisdag har jag ju inga lektioner så jag pluggade mest den dagen också. Framförallt koncentrerade jag mig på inlämningsuppgiften eftersom det var deadline på onsdag kl 4.
Onsdag hade jag först Grammar på morgonen och prov på allt vi lärt oss fram tills nu. Alltså handlade det om nouns; common, proper, abstract och reflexive, pronouns, articles; definite och indefinite, subject och object; direct och indirect. Jag tror att provet gick ganska bra. Det får jag väl se på onsdag när vi får tillbaka dem. Jag lämnade in uppgiften för Fictionalizing the Valleys i tid och ägnade resten av dagen åt att läsa Jane Austens Mansfield Park till Reading/Writing Women.
Torsdag inleddes med Reading/Writing Women där läraren pratade om Jane Austen och Mansfield Park. Den lektionen är bara en timme så det känns alltid som den knappt har börjat innan den är slut :P. Fram till Starting to Write klockan 3 läste jag vidare i Mansfield Park. Vi pratade om characterisation i Starting to Write. Vi fick ca 10 minuter på oss att beskriva en person, levande eller påhittad, innan vi skulle läsa upp vad vi skrivit för de andra. Läraren sa: "Make me see, feel, hear, even smell the person you're describing." Jag gillar egentligen inte att läsa upp vad jag skriver på de där lektionerna. När jag har fått tid att jobba med en text ett tag är det okej för då har jag skrivit, skrivit om och rättat och är antagligen ganska stolt över vad jag har åstadkommit i slutändan. När jag bara kluddrat ner något på 10 minuter är jag inte stolt alls. Men ni kan ju få se vad jag skrev i alla fall (personen som beskrivs är påhittad):
She's tall, taller than other girls her age. Teachers mistake her for a middle-school student even though she just started primary school two months ago. Her feet are big, hidden inside her trainers and her laces are almost always mysteriously undone. Her face is plain; her nose a bit crooked, her lips very thin and her blue/grey eyes a bit droopy. Not that her face is very visible. The thick curtain of brownish hair takes care of that, sheilding her face from the world. The other kids stay away from her. She's strange, they say. Never says a word, always turns away or starts fiddling with the zipper of her jacket if someone adresses her. The teachers don't know what to make of her either. They try talking to her mom when she comes to pick her daughter up but she always seems to be in a hurry. With a quick apology and her daughter by the hand (the girl already reaching up to her mother's shoulder even though the mother is in no way short herself) she zooms out the door.
På kvällen satt jag och tittade på en filmatisering av Mansfield Park (tröttnade på boken efter ett tag men jag ska ändå försöka läsa klart den tills torsdags lektionen nästa vecka). Himlen var så otroligt vacker den kvällen; alldeles rosa. Jag tog ett foto så ni kanske kan se vad jag menar:
På fredagen hade jag min Writing Media klass. Det är utan tvekan min favorit lektion på hela veckan, även om det är en hemsk tid: kl 9.00 fredag morgon. Anledningen till att det är min favorit lektion är för att vi är så pass få i den gruppen, ca 10 stycken, så jag känner igen alla, vet vad de flesta heter och har pratat med nästan alla. Stämningen är bara så härlig. Just den här fredagen fick jag spela någons fru. En kille i klassen är uppenbarligen gift (han verkar väldigt ung för att redan ha gift sig) och hans fru och han har just den klassen tillsammans men hon var sjuk idag. Så läraren sa: "Oh don't worry, I'm sure Henriette can be your wife today." Så efter lektionen frågade jag honom: "Was I any good as your wife?" Och han sa: "Yeah, you were great." :D Den lektonen pratade vi om att beskriva platser och läraren sa till oss att beskriva själva rummet vi har lektion i. Hon sa att det inte spelar någon roll om det bara blir en lista eller någonting annat. Bara skriv ett par rader. Jag skrev:
Smooth tables, slightly cold to the touch. The scraping sound of pens against paper. Red and grey chairs with black frames. Faint sounds from outside, cars and people passing by. Their voices not exactly clear; more of a quiet rumble you can identify as speech because you've heard it so many times before.
Efter den lektionen hade jag Reading/Writing Women igen i en timme och vi fortsatte att diskutera Mansfield Park. Hittills har jag läst en tredjedel av boken. På eftermiddagen hade jag Fictionalizing the Valleys och vi började prata om Rhys Davis, en annan Walesisk författare, och ett par av hans små noveller. Fastän det var fredag gjorde vi inget speciellt den kvällen. Det berodde på att jag och Eline skulle iväg på dagsutflykt på lördagen.
Lördag morgon var vi uppe redan före 7 och kvart över 8 infann vi oss utanför Student Union för att vänta på bussen. Det var ca 40 stycken andra där, alla så uppenbart internationella elever :P. Resan gick till Cadbury World, vilket är en chokladfabrik i Birmingham och det största märket av choklad i Storbritannien, och sedan in till Birmingham för shopping. Det tog lite mer än 2 timmar att åka dit. Väl framme fick vi gå omkring själva i en timme innan den guidade turen började. Så vi gick runt till baksidan där det fanns ett litet museum (och jag menar litet: det var bara ett rum) och en slags show man kunde gå på där de berättade (väldigt överdrivet och gjort för att intressera barn så väl som vuxna) hur de skapade Cadbury Dairy Milk Chocolate gjord på ett och ett halvt glas färsk mjölk. Efter turen kom vi till ett rum där ena väggen såg ut så här:
I kranarna fanns det smält choklad och vi fick alla en mugg choklad tillsammans med varfri smaksättning från rören på väggen. Till exempel kunde man välja att få mashmellows, eller godis, eller popcorn i chokladen. Jag valde biscuits, kex, och det var jätte gott! Sen var det dags för den guidade turen och vi fick gå genom olika delar av fabriken. Först en djungel där de visade kakaons ursprung, sedan hur choklad tillverkas och hur fabriken byggdes, vilka grundarna var osv. Vi fick se lite av själva fabriken också men maskinerna vad avstängda och obemannade så personligen tyckte jag inte att just den delen var så rolig. Vi fick gratis choklad lite här och där förstås och det var kul :). Men sen på slutet kom vi till en slags åkattraktion där man satt i små vagnar och åkte genom "Cadbury World" där små kakobön-figurer sjöng och åkte skidor, svingade sig i lianer och jag vet inte vad. Jag gillade det inte alls. Först och främst kände jag mig på tok för gammal för något sådant och för det andra var de där figurerna obehagliga på något vis. Det kändes som taget ur en skräckfilm eller någonting. Jag köpte i alla fall med mig några olika smaker av choklad att ta med hem till jul så familjen kan få smaka också :D.
Jag och Eline fotograferade oss med en tomtenisse som stod innanför dörren till fabriken. Har han inte fantastiska öron? :P
Efter fabriken åkte vi in till Birmingham och ett stort shopping center där vi fick gå omkring i ca 2 och en halv timme. Jag letade mest efter julklappar men hittade inte så mycket. Bara en julklapp till Carro :). Jag får köpa resten i Pontypridd och i Cardiff. Därefter satte vi oss på bussen och åkte tillbaka till skolan. Klockan var väl runt 9 när vi kom tillbaka och vi var så trötta så vi gjorde inget på lördags kvällen heller. Lite tråkiga är vi ;).
Och på söndagen tog jag det mest bara lugnt! Gick upp sent, tittade på film och försökte plugga. Skulle ha pluggat tillsammans med några andra tjejer från Lexis och Phonology också senare på kvällen men det blev inställt.
Bara 3 veckor kvar innan jullovet! Börjar redan längta efter slutet och att få komma hem till Sverige. Och efter jul! Jag älskar julen. Så snart har ni mig hemma igen, gott folk! :D
Kraaaaaam på er
Kommentarer
Postat av: michele
Du skriver så bra! jag älskar att läsa de du skriver man blir så intreserad så man vill veta vad som hände sen:p haha!
du måste skicka några av dina uppsatser och noveller till mig så jag får läsa dom:)
Love you<3
Postat av: Lisa
...Är det bara i mitt huvud som din beskrivning av besöket på chokladbuyiken skriker "Willy Vonka!"?
Trackback
