Höstvädret har anlänt
Nu är det officiellt: Det är höst i Storbritannien. Regnet är här och det är uppenbarligen här för att stanna. Jag tror att det har regnat varenda dag fem dagar i sträck nu. Dock inte utan uppehåll, så det är åtminstone någonting. Och dessutom trivs jag i regn så jag är inte speciellt ledsen för det. Alla andra verkar inte riktigt lika positiva... :P
Men det är inte regnet jag ska skriva om! Jag måste fortsätta med att berätta om min första riktiga skolvecka här på universitetet. Vi hade kommit så långt som till onsdag eftermiddag med eventuella planer på att träffa Ricky och Nick senare på kvällen, inte sant? Och här måste jag bara klargöra en sak: Jag känner två killar som heter Ricky här. Bara så att ni förstår att det är två olika killar med samma namn så när jag har skrivit student helper killen är det en av dem och i samband med Nick är det en annan. Bara så alla är med :P
I alla fall: Onsdag kväll. Tillslut fick vi ett definitivt svar. Nick ville gärna hitta på något men Ricky hade drabbats av en förkylning och kände inte för att lämna sin lägenhet. Det bestämde vi oss för att göra något åt! Så vi kom hem till honom istället :D. Jag och Eline köpte med oss glass för att pigga upp honom, Nick tog med sig ett bärbart element för att värma upp hans lägenhet (Rickys värme fungerade inte) och sedan våldgästade vi hans hus. Jag tror inte att Ricky var speciellt ledsen för det. Han fick glass (mmm choklad), värme, trevligt sällskap och underhållning i form av Eline eftersom vi satte oss och tittade på en skräckfilm. The Grudge. Alla utom Eline hade sett den förut så det slutade med att vi mer eller mindre tittade på henne när hon hopppade till hela tiden istället för att hålla blicken fäst på skärmen :P
På torsdagen hade jag en till ny lektion: Starting to Write. Yay, ännu en kreativ klass som tillåter mig att skriva mycket :D. Som sagt, många av lektionerna första veckan är bara introduktionslektioner så vi gör egentligen inte så mycket. Bara ett par övningar. Men jag tror att den här klassen kommer att visa sig väldigt rolig när vi väl kommer igång.
På torsdag kvällen hade Thomas, den franska killen, fått höra om glassen vi tagit med oss till Ricky kvällen innan och bestämt sig för att han också ville ha glass. Så han bjöd in mig och Eline på ännu en filmkväll hos de franska killarna :). Han köpte glassen och den här gången blev det Häägen-Daaz Cookies and Cream och Pralines and Nuts. Mums! Vi tittade på en Hayao Miyazaki film (japanskt animerat) som heter Laputa: Castle in the Sky. En av mina OTALIGA filmer som jag tog med mig hemifrån ;)
Fredag hade jag mina två sista lektioner för veckan: Reading/Writing Women och Fictionalising the Valleys. Båda är engelska litteratur kurser ledda av samma lärare och båda kräver att vi läser mycket böcker. Så det lär passa mig utmärkt :D. Redan till nästa vecka har vi fått i uppgift att försöka läsa två olika böcker (en för vardera klass): A Room of One's Own av Virginia Woolf och Cwmardy av Lewis Jones. Den sistnämnda är av en Walesisk författare, så den ser jag verkligen fram emot att börja läsa.
Lördag var det dags för utflykt! Skolan erbjöd en utflykt runt Wales med buss för internationella elever från kl 8 på morgonen till 8 på kvällen för endast 15 pund. Jag visste direkt att jag ville följa med och jag lyckades övertala Eline att hänga på också. Det var fantasiskt att se så mycket att Wales, även om jag gärna hade sett mycket mer. Någonstans i början passerade vi Wales högsta bergskedja, Brecon Beacons, men till min besvikelse stannade inte bussen så vi kunde ha fått en chans att gå ut och vandra bland kullarna/bergen :(. Det var dock väldigt intressant för vi fick veta att Brecon Breacons fick sitt namn från varningsbålen som brukade tändas uppe bland bergstopparna i en kedja längs inlandet för att med eld kunna varna alla andra om någon del av Wales blev anfallen eller invaderad. Det för tankarna till Sagan om Ringen, eller hur? (För er som har sett den tredje filmen, alltså)
Efter Brecon Beacons kom vill till kuststaden Aberystwyth. Där fick vi ca 3 timmars fritid att göra vadhelst vi kände för. Jag och Eline styrde stegen mot havet allra först. Ni skulle ha sett vågorna! Som ni faktiskt kan göra här nedanför, även om det förstås inte är samma sak:
Och sen måste jag bara få visa er en bild till. Jag tog den vid samma tillfälle:
Visst ser det ut som måsen står och betraktar havet? :P Aberystwyth var en trevlig stad och säkert ännu trevligare när vädret är lite bättre. Jag skulle inte ha något emot att åka dit igen en annan gång. Jag hittade dessutom varsin liten julklapp till mina små kusiner, mina prinsessor, så ni ser jag är ute i god tid när det gäller julklappar :).
Efter Aberystwyth åkte vi till ännu en stad som hette Lampeter. Det var inte vid kusten och dessutom senare in på eftermiddagen så affärer började stänga så smått. Vädret började bli allt sämre också. Kallare, råare och våtare. Vi fick en timme i Lampeter så jag och Eline bestämde oss för att köpa lite matvaror. Så roligt hade vi det :P. Men det fanns en intressant historia om Lampeter också som jag tänkte berätta för er.
En välkänd familj i Lampeter på 1600-talet (tror jag) var familjen Maesyfelin. Deras rikedom och välstånd ska sakta men säkert ha sinat och så småningom försvunnit helt på grund av en förbannelse som Rees Prichard, den kända kyrkohedern av Llandovery, ska ha uttalat över dem. Förbannelsen lyder:
Melitith Duw fo ar Maesyfelin, Ar bob carreg a phob gwreiddyn, Am daflu blodyn tre 'Llandyfri', Ar ei ben i Dywi i foddi. (Walesiska)
The curse of God on Maesyfelin fall, On root of every tree, on stone of every wall, Because the flower of fair Llandovery town, Was headlong cast in Towy' flood to drown. (Engelska)
Anledningen till att kyrkohedern förbannade dem var för att hans son, Samuel Prichard, stod på god fot med Maesyfelin familjen och han besökte dem ofta vilket gjorde att han efter ett tag blev kär i en av kvinnorna i familjen och hon i honom. Männen i Maesyfelin familjen såg inte på denna kärleksaffär med blida ögon och därför kvävde de Samuel med en kudde, la hans kropp i en säck på hästryggen och drev hästen tillbaka till Lladovery där de kastade säcken med hans döda kropp i floden för att ge intryck av att han dött av drunkning genom en olyckshändelse. Men kyrkohedern fick veta vad som egenligen hänt och sådan var hans sorg och vrede att han förbannade hela Maesyfelin släkten med väldiga konsekvenser. Idag finns inte en enda sten kvar för att visa på vart den storartade byggnad som tillhörde Maesyfelin familjen en gång stod.
Jag ber om ursäkt för historialektionen men sådana här historier intresserar mig väldigt mycket så jag tvingar på dem på er också :). Här är förresten en bild på kullarna som vi såg under dagen (innan vädret blev sämre):
Efter Lampeter bestämde vi oss för att bege oss hemåt istället för att fortsätta. Det var ingen mening med tanke på vädret och hur sent det började bli. Därför var vi hemma lite tidigare än 8 men det var bara bra. Knappt hade jag och Eline kommit hem igen innan Thomas hörde av sig och sa att han och de andra franska killarna skulle gå till en biljardhall i närheten och undrade om vi ville hänga på. Varför inte, sa vi och bytte om från våra blöta kläder innan vi gick ut i regnet igen. Jag tror att vi var i biljardhallen i närmare 2 timmar och hann spela ett parti. Det var förresten inte biljard vi spelade, utan snooker. Jag har aldrig spelat det förut men det var väldigt roligt. Vi var 3 lag med 2 personer i varje och mitt lag (mitt och en kille som hetter Charley) var faktiskt det vinnande laget! Go us! :D Och det var faktiskt min förtjänst också, så tro att jag lät Charley göra allt arbete ;). Vid det laget började jag och Eline bli omänskligt trötta eftersom vi gått upp så tidigt den morgonen så vi sa hejdå och gick hem och la oss.
På söndagen var jag, Eline och en annan kille som hette Andrew (från Malaysia) medbjudna på lunch av Ricky (och nu menar jag student helper killen) till en dim sum restaurang. Ni vet, som jag berättade förut att han sa att han skulle ta med oss till? Så han hämtade upp oss i sin bil och vi åkte in till Cardiff. Maten var fantastisk! Ricky visade oss hur allt gick till, hur man åt med pinnar och jag smakade på massa olika saker som jag aldrig ätit förut. Till exempel buns (ursäkta engelskan). Custard filled buns. Och custard tarts. Och nudlar med jätteräkor, bläckfisk och andra havsdjur. Och fläsk i små knyten med krabbägg (som fiskägg) ovanpå. Och vårrullar med vitlök och räkor inuti. Allt smakade jättegott! Till måltiden är det också traditionellt att dricka te, vilket jag gjorde och det passade perfekt till maten. Det finns en liten historia om teet också. Enligt traditionen ska personen av lägst status i sällskapet hälla upp te till de andra men ibland ville kejsaren av Kina beblanda sig med sina undersåtar, utklädd till en vanlig människa. Han kom då i sällskap med en högt uppsatt officier som, i andras ögon, alltså såg ut att ha högre status än han själv även om han faktiskt var kejsare. Så kejsaren hällde upp te till alla men officiern visste förstås hans rätta identitet och ville visa sin uppskattning för att kejsaren hällde upp hans te utan att faktiskt buga (vilket skulle avslöja alltihop). Så han knackade istället i bordet med två av sina knogar, som en bugning av fingrarna men inte hela kroppen. Traditionen återstår som sagt var och jag hade fått reda på detta innan så jag kunde tacka på rätt sätt när Ricky eller Andrew hällde upp te till mig :D.
Resten av dagen spenderade vi med att gå omkring i Cardiff och titta i affärer för att sedan åka tillbaka till campus där Ricky släppte av oss igen. Sen gjorde jag i stort sett inget mer den kvällen. Bara lite läxor och åt middag.
Förlåt för att det här inlägget blev så otroligt, ofattbart långt! Men det fanns så mycket att berätta. Sorry :P Jag återkommer snart igen med en ny uppdatering. Kraaaaaaaaaam
Men det är inte regnet jag ska skriva om! Jag måste fortsätta med att berätta om min första riktiga skolvecka här på universitetet. Vi hade kommit så långt som till onsdag eftermiddag med eventuella planer på att träffa Ricky och Nick senare på kvällen, inte sant? Och här måste jag bara klargöra en sak: Jag känner två killar som heter Ricky här. Bara så att ni förstår att det är två olika killar med samma namn så när jag har skrivit student helper killen är det en av dem och i samband med Nick är det en annan. Bara så alla är med :P
I alla fall: Onsdag kväll. Tillslut fick vi ett definitivt svar. Nick ville gärna hitta på något men Ricky hade drabbats av en förkylning och kände inte för att lämna sin lägenhet. Det bestämde vi oss för att göra något åt! Så vi kom hem till honom istället :D. Jag och Eline köpte med oss glass för att pigga upp honom, Nick tog med sig ett bärbart element för att värma upp hans lägenhet (Rickys värme fungerade inte) och sedan våldgästade vi hans hus. Jag tror inte att Ricky var speciellt ledsen för det. Han fick glass (mmm choklad), värme, trevligt sällskap och underhållning i form av Eline eftersom vi satte oss och tittade på en skräckfilm. The Grudge. Alla utom Eline hade sett den förut så det slutade med att vi mer eller mindre tittade på henne när hon hopppade till hela tiden istället för att hålla blicken fäst på skärmen :P
På torsdagen hade jag en till ny lektion: Starting to Write. Yay, ännu en kreativ klass som tillåter mig att skriva mycket :D. Som sagt, många av lektionerna första veckan är bara introduktionslektioner så vi gör egentligen inte så mycket. Bara ett par övningar. Men jag tror att den här klassen kommer att visa sig väldigt rolig när vi väl kommer igång.
På torsdag kvällen hade Thomas, den franska killen, fått höra om glassen vi tagit med oss till Ricky kvällen innan och bestämt sig för att han också ville ha glass. Så han bjöd in mig och Eline på ännu en filmkväll hos de franska killarna :). Han köpte glassen och den här gången blev det Häägen-Daaz Cookies and Cream och Pralines and Nuts. Mums! Vi tittade på en Hayao Miyazaki film (japanskt animerat) som heter Laputa: Castle in the Sky. En av mina OTALIGA filmer som jag tog med mig hemifrån ;)
Fredag hade jag mina två sista lektioner för veckan: Reading/Writing Women och Fictionalising the Valleys. Båda är engelska litteratur kurser ledda av samma lärare och båda kräver att vi läser mycket böcker. Så det lär passa mig utmärkt :D. Redan till nästa vecka har vi fått i uppgift att försöka läsa två olika böcker (en för vardera klass): A Room of One's Own av Virginia Woolf och Cwmardy av Lewis Jones. Den sistnämnda är av en Walesisk författare, så den ser jag verkligen fram emot att börja läsa.
Lördag var det dags för utflykt! Skolan erbjöd en utflykt runt Wales med buss för internationella elever från kl 8 på morgonen till 8 på kvällen för endast 15 pund. Jag visste direkt att jag ville följa med och jag lyckades övertala Eline att hänga på också. Det var fantasiskt att se så mycket att Wales, även om jag gärna hade sett mycket mer. Någonstans i början passerade vi Wales högsta bergskedja, Brecon Beacons, men till min besvikelse stannade inte bussen så vi kunde ha fått en chans att gå ut och vandra bland kullarna/bergen :(. Det var dock väldigt intressant för vi fick veta att Brecon Breacons fick sitt namn från varningsbålen som brukade tändas uppe bland bergstopparna i en kedja längs inlandet för att med eld kunna varna alla andra om någon del av Wales blev anfallen eller invaderad. Det för tankarna till Sagan om Ringen, eller hur? (För er som har sett den tredje filmen, alltså)
Efter Brecon Beacons kom vill till kuststaden Aberystwyth. Där fick vi ca 3 timmars fritid att göra vadhelst vi kände för. Jag och Eline styrde stegen mot havet allra först. Ni skulle ha sett vågorna! Som ni faktiskt kan göra här nedanför, även om det förstås inte är samma sak:
Och sen måste jag bara få visa er en bild till. Jag tog den vid samma tillfälle:
Visst ser det ut som måsen står och betraktar havet? :P Aberystwyth var en trevlig stad och säkert ännu trevligare när vädret är lite bättre. Jag skulle inte ha något emot att åka dit igen en annan gång. Jag hittade dessutom varsin liten julklapp till mina små kusiner, mina prinsessor, så ni ser jag är ute i god tid när det gäller julklappar :).
Efter Aberystwyth åkte vi till ännu en stad som hette Lampeter. Det var inte vid kusten och dessutom senare in på eftermiddagen så affärer började stänga så smått. Vädret började bli allt sämre också. Kallare, råare och våtare. Vi fick en timme i Lampeter så jag och Eline bestämde oss för att köpa lite matvaror. Så roligt hade vi det :P. Men det fanns en intressant historia om Lampeter också som jag tänkte berätta för er.
En välkänd familj i Lampeter på 1600-talet (tror jag) var familjen Maesyfelin. Deras rikedom och välstånd ska sakta men säkert ha sinat och så småningom försvunnit helt på grund av en förbannelse som Rees Prichard, den kända kyrkohedern av Llandovery, ska ha uttalat över dem. Förbannelsen lyder:
Melitith Duw fo ar Maesyfelin, Ar bob carreg a phob gwreiddyn, Am daflu blodyn tre 'Llandyfri', Ar ei ben i Dywi i foddi. (Walesiska)
The curse of God on Maesyfelin fall, On root of every tree, on stone of every wall, Because the flower of fair Llandovery town, Was headlong cast in Towy' flood to drown. (Engelska)
Anledningen till att kyrkohedern förbannade dem var för att hans son, Samuel Prichard, stod på god fot med Maesyfelin familjen och han besökte dem ofta vilket gjorde att han efter ett tag blev kär i en av kvinnorna i familjen och hon i honom. Männen i Maesyfelin familjen såg inte på denna kärleksaffär med blida ögon och därför kvävde de Samuel med en kudde, la hans kropp i en säck på hästryggen och drev hästen tillbaka till Lladovery där de kastade säcken med hans döda kropp i floden för att ge intryck av att han dött av drunkning genom en olyckshändelse. Men kyrkohedern fick veta vad som egenligen hänt och sådan var hans sorg och vrede att han förbannade hela Maesyfelin släkten med väldiga konsekvenser. Idag finns inte en enda sten kvar för att visa på vart den storartade byggnad som tillhörde Maesyfelin familjen en gång stod.
Jag ber om ursäkt för historialektionen men sådana här historier intresserar mig väldigt mycket så jag tvingar på dem på er också :). Här är förresten en bild på kullarna som vi såg under dagen (innan vädret blev sämre):
Efter Lampeter bestämde vi oss för att bege oss hemåt istället för att fortsätta. Det var ingen mening med tanke på vädret och hur sent det började bli. Därför var vi hemma lite tidigare än 8 men det var bara bra. Knappt hade jag och Eline kommit hem igen innan Thomas hörde av sig och sa att han och de andra franska killarna skulle gå till en biljardhall i närheten och undrade om vi ville hänga på. Varför inte, sa vi och bytte om från våra blöta kläder innan vi gick ut i regnet igen. Jag tror att vi var i biljardhallen i närmare 2 timmar och hann spela ett parti. Det var förresten inte biljard vi spelade, utan snooker. Jag har aldrig spelat det förut men det var väldigt roligt. Vi var 3 lag med 2 personer i varje och mitt lag (mitt och en kille som hetter Charley) var faktiskt det vinnande laget! Go us! :D Och det var faktiskt min förtjänst också, så tro att jag lät Charley göra allt arbete ;). Vid det laget började jag och Eline bli omänskligt trötta eftersom vi gått upp så tidigt den morgonen så vi sa hejdå och gick hem och la oss.
På söndagen var jag, Eline och en annan kille som hette Andrew (från Malaysia) medbjudna på lunch av Ricky (och nu menar jag student helper killen) till en dim sum restaurang. Ni vet, som jag berättade förut att han sa att han skulle ta med oss till? Så han hämtade upp oss i sin bil och vi åkte in till Cardiff. Maten var fantastisk! Ricky visade oss hur allt gick till, hur man åt med pinnar och jag smakade på massa olika saker som jag aldrig ätit förut. Till exempel buns (ursäkta engelskan). Custard filled buns. Och custard tarts. Och nudlar med jätteräkor, bläckfisk och andra havsdjur. Och fläsk i små knyten med krabbägg (som fiskägg) ovanpå. Och vårrullar med vitlök och räkor inuti. Allt smakade jättegott! Till måltiden är det också traditionellt att dricka te, vilket jag gjorde och det passade perfekt till maten. Det finns en liten historia om teet också. Enligt traditionen ska personen av lägst status i sällskapet hälla upp te till de andra men ibland ville kejsaren av Kina beblanda sig med sina undersåtar, utklädd till en vanlig människa. Han kom då i sällskap med en högt uppsatt officier som, i andras ögon, alltså såg ut att ha högre status än han själv även om han faktiskt var kejsare. Så kejsaren hällde upp te till alla men officiern visste förstås hans rätta identitet och ville visa sin uppskattning för att kejsaren hällde upp hans te utan att faktiskt buga (vilket skulle avslöja alltihop). Så han knackade istället i bordet med två av sina knogar, som en bugning av fingrarna men inte hela kroppen. Traditionen återstår som sagt var och jag hade fått reda på detta innan så jag kunde tacka på rätt sätt när Ricky eller Andrew hällde upp te till mig :D.
Resten av dagen spenderade vi med att gå omkring i Cardiff och titta i affärer för att sedan åka tillbaka till campus där Ricky släppte av oss igen. Sen gjorde jag i stort sett inget mer den kvällen. Bara lite läxor och åt middag.
Förlåt för att det här inlägget blev så otroligt, ofattbart långt! Men det fanns så mycket att berätta. Sorry :P Jag återkommer snart igen med en ny uppdatering. Kraaaaaaaaaam
Kommentarer
Postat av: Dean Brur
ja det verkar tametusan bli en liten novellsamling av bara en handfull blogginlägg :D. och du fortsätter utsätta dig för diversierande kul, och här hemma händer ingenting :P
fortfarande kul att du har kul och att du fortsätter skriva! :)
en annan sak förresten, jag ser att du har addat en massa paul-pontare på facebook, är alla dom släkt med oss?? :o
pusskram!
Postat av: michele
haha tack för lektionen i historia väldigt intressant faktist:) du skriver så man blir intresserad:D :D
fortsätt ha roligt för precis som niclas säger...
här händer inget!!! jag menar inget!!!
önskar vi var på väg till dig nu!! Saknar min roliga "syster" ;)
kan behöva ett gott skratt med dig:) men de löser snart!!:D är glad när du är glad min vän!
LOVE Miche
Postat av: Lisa
Vad spännande allt verkar vara. Och vilka underbara legender!
Jag älskar myter och legender.
Det finns appropå det en annan myt om te, en morbid budhistisk myt om hur det kom till. Lite kort förklarat så förtäljer den om en helig munk för länge sedan som i ren ilska gentemot sig själv över att hela tidan falla i sömn under meditationspassen, skar av sig ögonlocken och kastade dem på marken. Där de föll växte teplantan upp (tydligen så är bladen formade som ögonlock...). Anledningen till att man började dricka te i Japan var nämligen den att Buddhistmunkarna använde den som koncentrationshöjande inför meditationen, för att inte somna in under de långa stillasittande timmarna...
Trackback
